ICA-handlaren som blev diakon
Född in i en handlarfamilj var hans yrkesbana utstakad, men efter många år som ICA-handlare sadlade Bengt Andersson plötsligt om och blev diakon. Först nu känner jag att jag verkligen möter människor, säger han.
Bengt Andersson blev less på handlarens vardag och sadlade om.
Foto: Ingela Alm Söderman
— Olle var nöjd, men jag ville ut i stora världen och sökte mig därför till nyetableringar inom ICA, säger Bengt Andersson.
Efter några år som avdelningschef, först i en butik i Falköping och därefter på ICA Kvantum i det nyöppnade köpcentret Gränby i Uppsala, flyttade han 1975 till Tierp tillsammans med sin dåvarande hustru och sina tre döttrar.
Slitsamt arbete
Bengt Andersson blev butiksföreståndare för den nyöppnade livsmedelsaffären ICA Träffen, som låg i samma lokaler på Centralgatan där den nuvarande ICA-butiken är belägen.
— ICA hade haft två mindre butiker i Tierp tidigare, men valde då att satsa på en större. Dessutom övertog ICA efter några år även Bertil Anderssons livs mittemot sjukhuset och kallade den för ICA Jouren, säger Bengt Andersson.
Arbetet som handlare var slitigt. Förutom arbetsveckor på mellan 70 och 80 timmar, som hela tiden tog värdefull tid från familjen, skulle han varje dag stå i butiken med ett glatt leende och dessutom gärna småprata med kunderna.
Kanske hade han ändå fortsatt sitt värv, om det inte varit för att yngsta dottern var gravt handikappad och behövde tillsyn dygnet runt. Det var hon som till slut fick honom att ta steget bort från handlaryrket.
Längtade efter riktiga möten
— Folk tyckte nog att jag var konstig. Jag sade upp mig utan att veta vad jag skulle göra, men jag kände bara att jag måste i väg.
1981, efter sex år i köpingen, var tiden i Tierp över för Bengt Andersson och hans familj. De flyttade in till Uppsala och Bengt började arbeta som skolkamrer på Johannelunds teologiska institut.
Efter fyra år där och sedan fem år som marknadschef på EFS-förlaget, stod han så vid ett nytt vägskäl. Hans längtan efter, som han säger, riktiga möten med människor växte sig stark och därför utbildade han sig till diakon på Diakonistiftelsen vid Samariterhemmet.
— Redan när jag började min första tjänst som diakon, vid Samariterhemmets öppna psykosociala verksamhet, kände jag att jag hade hittat rätt. Nu kan jag äntligen möta människorna och samtala med dem var de än är i livet, säger Bengt Andersson.
Många planer
Rätt yrke, ja. Men rastlösheten infinner sig fortfarande när han varit på ett och samma ställe i fem, sex år och tjänsten på Samariterhemmet ersattes därför med en i Viksjö i Järfälla kommun, följt av en på Stiftelsen Stora Sköndal söder om Stockholm.
Och sedan i mars i år arbetar Bengt Andersson nu som diakon i Skutskär. Här trivs han och inom kort hoppas han kunna flytta hit med sin sambo, som ursprungligen kommer just från Skutskär.
— Osvuret är naturligtvis bäst, men här stannar jag nog till pensionen och jag har många planer. Bland annat ska jag dra i gång vuxendialoger till hösten.
FAKTA
Namn: Bengt Andersson.
Bor: i Uppsala, men vill flytta till Skutskär.
Ålder: fyller 61 i år.
Familj: sambo, två döttrar och fem barnbarn.
Yrke: diakon i Skutskär-Älvkarleby församlingar.
Fritidsintressen: att läsa och skriva om människor och möten. Dessutom driver han tillsammans med sin sambo det lilla bokförlaget Benedictum.
Så jobbar vi med nyheter