Förberedelserna för jägarna har varit många, pågått under ett många veckor och inneburit passröjningar och skjutövningar, konditionsträningar med hundarna och inköp av nya slitsäkra och varma kläder.
Tre av de deltagande jägarna i Uppland är Karin Östenstaf, Anders Holmgren och Rune Karlsson, som tillhör två olika jaktlag i Tierpstrakten. De är tre av Upplands totalt 8000 jägare och Svenska Jägarförbundet uppskattar att 6000 av dem befinner sig i skogen under veckan.
Sammanlagt utgör jägarna omkring 1500 jaktlag som delar på 45 älgskötselområden. Målet med årets älgjakt är 1122 vuxna älgar och 1298 kalvar, vilket innebär en liten ökning jämfört med förra året.
Rune Karlsson var i ute under Norrlandsjakten redan i september ”och kände på atmosfären” som han uttrycker det.
– Det känns bra. Man ser ju fram emot det här hela året, säger han.
– Ja, det är pirrigt nu, fyller Karin Östenstaf i, märkbart energisk inför kommande dagar.
De märker tydligt av att intresset för jakt ökar - framförallt bland ungdomar och kvinnor.
– Jag tror att det har med ett generellt ökat intresse för djur och natur att göra. Sedan tenderar intresset att gå i arv bland familjer. Har man en förälder eller andra släktingar som jagar kommer man nog lättare in i den här världen. Fast i mitt fall är det faktiskt ett genuint intresse som jag har funnit på egen hand. Jag är det första i familjen som jagar, säger Karin Östenstaf, som tog sin jägarexamen 2010.
Ökad medvetenhet kring en hållbar matkonsumtion kan också spela in, tror hon.
– Viltkött är ju hanterat på ett bra sätt och så ekologiskt det kan bli.
Både hon, Rune Karlsson och Anders Holmgren poängterar att jakten innebär så mycket mer än ”att döda djur”, vilket är ett vanligt uttryck som de ofta hör att icke jaktintresserade använder.
– Vi har inte mycket till övers för troféjakt eller att posera med döda djur på bild, säger Karin Östenstaf och tillägger att god etik alltid kommer i första hand.
Trion kallar sig hellre viltvårdare än jägare och är tydliga med att en av deras viktigaste uppgifter är att värna om djur och skog.
– Ser vi en stor ståtlig tiotaggare och en mindre, skadad pinntjur som är illa ansatt av de andra djuren, och som därför inte kommer klara sig i längden, så skjuter vi den svagaste. Vi sparar de största och starkaste för att bibehålla en frisk stam, säger Anders Holmgren.
Samtidigt är det med blandade känslor Karin Östenstaf minns första gången hon sköt ett rådjur.
– Den var hemskt och fruktansvärt svårt att höja bössan. Det är klart - när ett rådjur lägger huvudet på sned och kollar på dig med stora ögon... Det är inte lätt att skjuta då. Men i det här fallet handlade det om ett skadat rådjur som hoppade fram på tre ben. Det var samtidigt svårt att se på medan hon led.
En stor del av jakten handlar också om naturupplevelsen och gemenskapen i jaktlaget.
– Det är verklig mindfullness. Vackra vyer, soluppgångar och så tyst att du hör löven falla, säger Karin Östenstaf.
Anders Holmgren minns särskilt ett tillfälle.
– En morgon när jag satt på mitt pass kom en nyvaken räv gående alldeles framför mig, men den såg inte mig. Den satte sig i morgonsolen, gäspade och kollade sig yrvaket omkring. Det är få förunnat att uppleva sådana scener, säger han