Hus på bruksgata hotas av trafik
De gamla röda arbetarbostäderna i Tobo mår inte bra av att Bruksgatans vägbana blir allt högre, att trafiken blir tyngre och respekten för 30-gränsen är dålig.
Foto: Anders Badner
Klagomålen från de boende handlar, förutom om tung och snabb trafik, om att den allt högre vägbanan gör att risken för snö- och vattenskador på husen ökar.
Smältvatten rinner in mot husens stengrunder och timmerstommar. Plogvallar från vintervägröjningen går upp mot husen. En jämförelse av bilder av dagens gatumiljö med bilder av hur det såg ut under första halvan av 1900-talet visar att gatan blivit avsevärt bredare. Den asfalterade vägen stryker tätt intill parhusens långsidor och enkelhusens gavlar som vänder mot gatsidan. Nya beläggningsskikt gör också att vägbanan blir allt högre. Väghöjningarna får till följd att regn- och smältvatten rinner från vägbanan ned mot husen.
Upplandsmuseets antikvarie Agnetha Pettersson framhåller i en skrivelse att detta medför "en ökad risk för skador och påverkan på grunder, stomme och fasader". Kommunen har bett museet om underlag för en planerad uppvaktning av Vägverket.
Antikvarien understryker i sin skrivelse Tobo bruksmiljös betydelse som riksintresse för kulturmiljövården och att Bruksgatan är ett av kärnvärdena i detta riksintresse. De knuttimrade enkelstugorna och parhusen längs Bruksgatan i det som kallas Storbruket är en av två bevarade klungor med bruksarbetarbostäder på orten.
Som framhålls i Upplandsmuseets skrivelse är bebyggelsen i Tobo den enda i sitt slag bland de uppländska bruken som är bevarad med struktur från 1600-talet.
Att Tobo skonades från rysshärjningarna 1719 innebär också att ortens miljö har en friare form än i de bruksorter som återuppbyggdes med 1700-talets strikta ideal. De gamla arbetarbostäderna längs Bruksgatan i Tobo är i dag privatägda permanent- eller fritidsbostäder.
Så jobbar vi med nyheter