Hos frissan löser sig allt

Slår man upp Gula sidorna hittar man elva frisörer i Tierp. Två av dem, Rose-Marie Kolerud och Victoria Monié, håller till i en träbyggnad på Stationsgatan. De har fullt upp hela dagarna med att hålla Tierpsbornas frisyrer i schack.
- Det bästa med jobbet är att man får möta människor, säger Rose-Marie Kolerud.

Det temat återkommer de båda frisörerna till hela tiden. Olika människor ger olika erfarenheter.
- Man lär sig nya saker hela tiden, säger Victoria Monié.
De gick ut frisörutbildningen samma år och har samarbetat sedan 1997. Den ena är mörk den andra ljus. Båda skrattar lika ofta, pratar gärna och mycket och delar frikostigt med sig av hårråd och tips.
Ute är det isvindar. Inne i salongen är det varmt, det doftar parfym och permanentvätska. Karin Öberg sitter och väntar på sin tur i en röd fåtölj.
- Jag är här för andra gången. Är relativt nyinflyttad till Tierp, berättar hon.
- En bra frisör är någon som lyssnar på mig. Det är viktigt att få gehör för det man säger. Dessa två är glada och positiva dessutom, det smittar av sig.
Karin Öberg slår sig ned i frisörstolen för att låta Rose-Marie Kolerud ansa den kortklippta frisyren. Hon kommer från Göteborg ursprungligen, dialekten finns kvar om än lite urvattnad.
- Jag bodde ett tag i Hallstavik, men bestämde mig faktiskt för att flytta till Tierp när jag såg TV-reklamen. Det var det miljövänliga Tierp jag föll för. Jag älskar att sopsortera, säger hon.

Victoria Monié tar sig an nästa kund, Olivia Harlin, som åkt från Storvreta för att rädda sitt hår. De är släkt visar det sig, på ett ingift vis, som gör Victoria till Olivias faster. Håret är ljust och sprött men Olivia vill ha det ännu ljusare. Hon färgade det hos en annan frisör och råkade ut för en så kallad kemisk klippning. Flera substanser på varandra, och nästa färgning blev en kemisk reaktion. Håret gick helt enkelt av.
- Vi har fått lappa med löshår, och låta det sakta men säkert växa ut. Nu börjar det se riktigt bra ut, säger Victoria Monié.
I salongen startar sedan en diskussion om vilka schampon man ska akta sig för. Sverker Olofsson i Plus kastade fem utvalda märken i soptunnan för inte så länge sedan.
- Just de märkena varnas vi för på olika kurser och mässor, säger Victoria Monié.
Men att få ur henne varunamnen är kört.
- Nej, det är inte min sak att peka ut, säger hon.
Olivia Harlin lutar sig njutningsfullt tillbaka i schamponeringen och låter faster Victoria massera hårbotten.
- Det här är absolut det bästa med hela klippningen, säger hon.
På bordet framför Karin Öberg ligger högar av Se & Hör. "Hinner före Victoria. Carl-Philip och Emma gifter sig." "Bonden Susanne hade sex med Per-Inge." Rubrikerna lockar och hos frissan är det faktiskt legitimt att läsa blaskorna dessutom. Man passar på utan att skämmas. De ligger ju närmast när hårtorken åker på och väntetiden måste fyllas ut.

Det är med frisörer som med taxichaufförer. Det är här man får de lokala och vardagsnära samhällsproblemen utpekade för sig. Varje kund har sitt favoritämne. Ibland är det något i mediebruset som sticker ut och då vill alla prata av sig om det. I höstas snackades det mycket om Tierps bild utåt och varför alla plötsligt skulle hacka på köpingen. Fulheten, de uppochnervända kråkorna och handelns dystra prognoser blev till slut för mycket.
- Gissa om folk satt här i stolarna och hetsade upp sig, säger Victoria Monié och skrattar.
- Orättvist kanske, men samtidigt kan det vara bra med lite nålstick, för då skärper vi oss.
Annars pratas det en hel del familjeproblem i frisörstolarna. Alla är förstås inte lika frispråkiga, men att vara frisör verkar vara liktydigt med att också vara lite terapeut.
- Jag skulle vilja läsa socialpsykologi vid sidan om, bara för att det skulle vara intressant. Vi träffar ju människorna under en timme eller mer och hinner komma ganska nära dem. Kanske kommer man extra nära här på en liten ort där alla känner alla, säger Rose-Marie Kolerud.
En del kunder sitter helst ordlösa i stolen och bara varvar ned. Då lämnas de i fred.
- Jag kan hålla tyst också, betonar Rose-Marie Kolerud.

De båda frisörerna verkar ytligt sett vara bästisar med alla som kommer in i salongen. De kan utan vidare ta upp tråden där den föll vid senaste klippningen för fem veckor sedan.
"Har sonen tagit sitt körkort nu? "
"Hur gick det med besöket hos familjerådgivningen?"
"Hur bakar man en Fullerökaka?"
Hos frisören är inget ämne tabu, verkar det som och även om tystnadsplikten inte är stadfäst, håller en kundvänlig frissa tyst om de förtroenden hon får. Annars är hon rökt.
- Jag kan ibland varna folk som pratar lite för högt. Jag gör dem uppmärksamma på att det sitter en annan kund i lokalen som kanske har någon form av relation till den som samtalet handlar om, säger Rose-Marie Kolerud.
- Men rent skvaller är det mycket lite av här, annars. Det är en myt att vi sitter och snackar skit om andra hos frisören, säger hon.
Lackar det mot jul pratas det om var man ska fira högtiden. Är det snart semester pratas det ledighetsplaner.
- Enkelt oftast.
- Här får man ett andrum, säger Victoria Monié.
- Jag kan se på kunden om han eller hon inte mår så bra och jag garanterar att när de suttit hos oss en timme eller mer så går de härifrån lite gladare i alla fall, säger hon.

Hos frissan löser sig allt

Vill du veta vad folk snackar om? Klipp dig. Är du nere och trött? Klipp dig. Eller vill du bara prata bort en timme? Klipp dig.