Hon vill rädda farfar Verners sjöbod
Nordväst om Grönö by, närmare Skärplinge än Fagerviken, ligger Grönöböndernas fiskehamn i Lövstabukten. Här har Ewa Grönlund två sjöbodar efter farfar Verner. Nu kalvar den ena så illa att det är frågan om den alls går att rädda mer.
Ewa Grönlund i Grönö by vill rädda sin sjöbod.
Foto: Ann Svalander
- Nu vill jag ta hand om och bevara det här arvet, säger hon. Det är kulturhistoria.
Med bostadshuset har hon kommit en bra bit på väg. Det är byggt 1826 men mycket har "moderniserats" sedan dess. Ewa Grönlund återställer. Hon har tagit fram både brädtak och skurgolv, spegeldörrarna är befriade från sina masonitskivor, fönstren ska få spröjsen tillbaka och en tidigare veranda har återuppstått.
Men den stora sjöboden rår hon inte på, varken praktiskt eller ekonomiskt. Inte ensam i vart fall. Så nu har hon bett länsstyrelsen om hjälp och blivit ett ärende på kulturmiljöenheten.
- Jag har sökt bidrag för att renovera bodarna en gång förut. Det är tre år sedan. Då fanns det inga pengar.
När Ewa Grönlund fick avslag gav hon sig. Det kändes hopplöst.
Men så fick hon hjälp av ett par släktingar att räta upp den mindre boden och få den stabil på fötterna igen. Nu ligger farfars stora vackra skötbåt, byggd i Hållnäs 1937, och den mindre ekan där i tryggt förvar. Det är bara det att från den boden kan man inte längre ta sig ut i viken. Här står vassen ogenomträngligt tät i dag.
Till den stora boden, och dess närmsta grannar, har byns "båtränneförening" muddrat en ränna och en kanal ut till det öppna vattnet. Men där det finns kontakt med havet finns det inte längre någon båt. Ewa Grönlund insåg att hon måste våga sig på att be myndigheterna om hjälp igen.
- Bakåt har alla varit fiskebönder. Men pappa var mer för jakt, så de sista 40 åren har bodarna inte hållits efter som förut.
Det var illa ställt med den större sjöboden redan då, senast, när de inte blev något bidrag. Upplandsmuseet var ute i den vevan och besiktade. Stommarna behövdes riktas upp, timmer bytas, tak ses över.
Så kom stormen Per med nådastöten. Havet steg halvannan meter. När Grönlunds sjöbod ställdes tillbaka igen hamnade den lätt på sned. Timmerknutar gled i sär, hela konstruktionen kalvade. Nu lutar boden på ett naturstridigt sätt i alla väderstreck.
Isen pressar på och vrider och bänder, i vinter har det väl inte varit så farligt, men förr:
- Det mesta är isens fel. Varje år sa farsgubben "jaha, nu har isen täje sjöboden igen". Men han gjorde inget åt det.
Nu hoppas Ewa Grönlund på hjälp i elfte timmen.
- Kanske kunde Grönöböndernas fiskehamn bli ett utflyktsmål, funderar hon. Här är ju inte skyltat, så folk far bara förbi.
Men Verners rökeri, det är bortom räddningen. Taket har gett vika.
- Ingen rökte böckling som min farfar. Med granris och kottar från skären. Alldeles guldfärgad blev den, det receptet var väldigt precist.
Så jobbar vi med nyheter