Hon vårdar maken dygnet runt
I fem år har Margareta Eskilsson varit vid maken Rolands sida nästan dygnet runt. Hon är en av Tierps kommmuns många anhörigvårdare.
Foto: Eva Nevelius
Det föll sig helt naturligt att hon skulle ta hand om maken Roland Eskilsson när han blev sjuk i Parkinsons och Bechterews sjukdom för fem år sedan. Och hon gör det utan åthävor.
Makarna har varit gifta i 52 år och levt ett aktivt liv. Länge bodde de i Rolands föräldrahem i byn Kärven på Hållnäshalvön. De var i "statlig tjänst" som Roland uttrycker det. Margareta Eskilsson arbetade som lantbrevbärare och Roland Eskilsson körde buss.
På fritiden åkte de gärna på husvagnssemester.
- Vi var med på det mesta. Fast vi har aldrig varit några föreningsmänniskor, berättar Margareta Eskilsson.
I dag har hon fyllt 73 år och han 77. På senare år har hans sjukdomar som innebär svåra skakningar och stelhet förändrat livet för dem båda. En flytt till Tierp och ett mindre boende i tätorten blev en nödvändighet. Senaste året har de också fått hemvårdsbidrag för att Margareta tar hand om Roland hemma.
- Jag visste inte att det fanns från början. Man vill ju klara sig själv och tänker inte att man ska ha någon hjälp. Men nu känns det bra att vi har fått bidraget. Det blir i alla fall en hel del extra kostnader med tvätt och annat, säger hon.
Vi sitter vid köksbordet och fikar. Roland Eskilsson lyfter kaffekoppen själv men det är Margareta som hjälper honom att föra den till munnen. På samma självklara vis ser hon till att han får i sig den hembakta bullen.
- Han kommer inte ur sängen själv och behöver hjälp med att ta på kläderna, duscha och tvätta sig. Det händer att jag cyklar till affären men jag är borta högst en timme. Det är svårt att koppla av eftersom jag är rädd att han ska ramla och göra sig illa. Det är klart att man blir bunden. Men så länge vi kan komma ut med bilen då och då fungerar det ändå.
Nu på sommaren är det lättare. På vintern är det också mycket bestyr med på- och avklädning. Roland Eskilsson tycker om att promenera och Margareta försöker hjälpa honom att komma ut så mycket det är möjligt.
Hemtjänst har de bara haft när Margareta Eskilsson kom hem efter en höftledsoperation för ett par år sedan.
- De kan ju ändå bara vara här kortare stunder och då kan man lika gärna göra det själv, säger hon och Roland påpekar att hon är envis.
Han uppskattar möjligheten att få vara kvar hemma.
- Det går bra så länge hon är frisk och det är trevligare än att vara på något annat ställe.
På det stora hela tycker Margareta Eriksson att stödet från Tierps kommun fungerat bra. Skulle de behöva har de också fått löfte om att få utnyttja avlastningsboendet på Danielsgården. Men hittills har de klarat sig utan den hjälpen.
- Man vill ju inte i första taget. Jag tycker det känns svårt att han skulle vara där och jag skulle åka bort.
Serie, del 3 av 4.
Så jobbar vi med nyheter