– Båda mina drömmar har slagit in; att få skapa konst och att ha eget, säger Angelika Lindqvist när vi slår oss ner i hennes pyttelilla kontor.
Det är säkert inte mer än några kvadratmeter stort, men två stolar och bord får plats. Utanför kontorsdörren är ytorna desto mer generösa. Där öppnar upp sig cirka 150 kvadratmeter verkstadsyta som hon kan breda ut sig på. Och den ytan, förklarar hon, behöver hon.
Angelika Lindqvist gör smide i både pyttesmått och riktigt stora format. Det första som möter ögat när man kommer in i smidesverkstaden är en handgjord örn i plåt. Den står mitt i rummet omgiven av maskiner och en massa verktyg. Plåtörnen är maffig och mäter 2,10 meter mellan vingspetsarna.
Hur många plåtbitar (fjädrar) är örnen gjord av, undrar jag.
– Det är många som frågar det. Jag har faktiskt ingen aning. Jag gjorde den för fyra, fem år sedan när jag jobbade på Kadax möbelproduktion i Karlholm. Jag jobbade först min ordinarie tid sju till fyra på dagarna, sedan, efter jobbet, arbetade jag med örnen fram till tio på kvällen. Den tog så där fem månader att göra. Jag har gjort varje liten plåtbit till fjädrarna för hand. Jag började med klorna. Tålamodskrävande? Om! utbrister Angelika.
Örnen är hennes första stora verk och under Kulturnatten i Uppsala i höstas ställde hon ut den på Skrotcentralen.
Angelika Lindqvist kommer från Försäter utanför Skärplinge men bor nu i Tierp. Hon har alltid varit intresserad av konst och kallsmide, det vill säga att böja tjock metall utan att värma.
– Jag vet inte var jag fått intresset att klippa och svetsa i plåt från. På gymnasiet valde jag att gå på plåt- och svetsutbildningen, berättar hon.
Som utbildad svetsare började hon söka efter jobb efter gymnasiet, men fick aldrig någon fast tjänst. Hon var arbetslös under olika perioder och det mådde hon dåligt av. Sedan 2005 är hon anställd på Samhall, nu på 50 procent. De andra 50 procenten satsar hon på det egna företaget. Samhall utvecklar och jobbar för att slussa ut personer i samhällets arbetsliv. Tack vare anställningen på Samhall har Angelika kommit till en punkt där hon kan ta steget att stå på egna ben.
– Metall är hårt. Jag jobbar med tunn plåt som jag kan forma med händerna. Trots att materialet är hårt så får det ett mjukt uttryck. I min motivvärld influeras jag mycket av blommor. Jag älskar blommor, jag har en djungel av blommor hemma, säger Angelika och visar flera verk hon gjort av just blommor.
Det kan vara brudbuketten i plåtrosor. Eller små dekorativa uppsättningar av rosor och liljekonvaljer.
Mot en vägg står en nästan tre meter hög plåtlampa av en liljekonvalj med fyra liljekonvaljklockor. Blomman är Gästriklands landskapsblomma.
– Den skulle kunna placeras i en entré, på en uteplats, i en restaurang... Jag skulle vilja göra ett exemplar var av landets tjugofem landskapsblommor och försöka få alla landets kommuner att köpa in den, säger Angelika och talar i nästa andetag om att hon skulle vilja ge sig in på den amerikanska marknaden genom att göra en vithövdad örn som ju är USA:s nationalsymbol.
Hon har försökt få Tierps kommun att köpa en, men fick svaret att kommunen inte kan eftersom hon inte gått på konstfack.
Hon skulle vilja vara med på Konst på Väg i Tierp, men tycker att det verkar krångligt:
– Jag ska lämna in tre prover som en jury ska bedöma och godkänna för att jag får ställa ut. Det görs vartannat år, jag tycker det verkar omständligt.
Helst skulle Angelika Lindqvist enbart jobba med konstnärliga uttryck och skapa i den egna firman. Men än så länge måste hon kombinera konstsmidet med vanliga jobb, som till exempel uppdrag från Tierpsbyggen där hon lagar grindar, räcken och förrådsdörrar.
– Men jag har tagit ett stort kliv framåt i min utveckling nu när jag startat eget och satsar på både kallsmide och produktion, säger hon.