– Papperet från UNT fungerar utmärkt. Det gör inte kvällstidningarna, de måste ha ett annat papper, säger Lena när vi sitter i köket i det trivsamma huset långt inne i den mörka skogen.
Det var i början av 90-talet som Lena började göra sina tomtar. Inspirationen fick hon av en jultomte som hennes mormor hade. I början var hennes nissar spinkiga men allteftersom har de tjockat till sig.
Processen börjar på en stolsliknande ställning som hennes make Kaj har tillverkat. På den börjar hon bygga upp stommen till tomten och det görs som sagt med tidningspapper. Sedan täcker hon överkroppen, benen och armarna med ett filtliknande tyg. Därpå följer den knepigaste delen – att få till huvudet. Det utgörs av tomtemasker som hon tvättar och formar innan hon syr tillbaka tomteluvan på överdelen av masken. Sedan klär Lena på tomten med sockor, vantar, skor, tomtekläder och västar i päls. Skägget är det sista som ska sättas på plats innan tomten smyckas med detaljer som samesaker och nycklar att hänga i bältet, lykta och kanske ett par glasögon.
Av alla de tomtar som Lena tillverkat genom åren har hon bara valt att behålla två. I uthuset där tomtarna håller till finns för närvarande fyra men två av dem är bortlovade. Hennes tomtar har hamnat på alla möjliga ställen. En finns i USA, en annan vakar vid den öppna spisen i ett slott i Skottland, bostadsbolaget Norrporten i Gävle har köpt många och gett bort till affärsbekanta, flera finns på Vårdcentrum i Tierp liksom på Akademiska sjukhuset i Uppsala och på Värdshuset i Knivsta som har köpt två. Andra har hamnat på museum.
– Varje tomte tar ungefär en vecka att göra. Jag hittar på ett namn till varje tomte, numrerar den och signerar under kälken, berättar Lena som känner igen alla sina tomtar, framför allt på masken och hur den är fastsatt i luvan.
Lena Forsblom har med åren fått allt sämre syn. Om hon fick önska sig något som har med tomtarna att göra är att hitta någon som kan sticka vantar och skaft till strumpor till dem.
– Förr fick jag hjälp av kvinnor i Tierp, men de är inte längre kvar i livet.
Många av tomtarna sitter på kälkar som maken Kaj har tillverkat. De som är stående har gamla hederliga skidstavar i händerna. Att få tag på pälsar och annan utsmyckning till tomtarna har blivit allt dyrare.
– Men jag tänker fortsätta så länge jag kan, säger Lena Forsblom innan vi tar farväl efter en runda i den underbara trädgården som hon och Kaj skapat genom att släpa bort otaliga stenar som numera utgör en rejäl mur runt ägorna.