Jag träffar Anders Isaksson från Storas Enso vid ett kalhygge nära Bredbäck sydost om Söderfors. Där är ett planteringslag på fem man och arbetsledare i full färd med att sätta plantor på ett sex hektar stort hygge. En van plantör hinner få ned närmare 2 500 plantor i jorden på en dag, vilket betyder att området kan klaras av på en arbetsdag. Om det är den något känsligare tallen som planteras ryms det 2 100 plantor per hektar medan man nöjer sig med 1 800 granplantor. En orsak till det är att granen trivs bättre tillsammans med lövträd medan tallen dör om den hamnar i skuggan av lövskog. På varje planteringsyta ska nämligen 15 procent bestå av lövträd.
Det finns många hot mot de små plantorna som sätts ned i jorden. Det största hotet är kanske snytbaggen.
– Snytbaggen är ett jätteproblem. Den älskar att gnaga på barken på de små plantorna. Det stryper vattentillförseln till barren och näringen från barren till roten vilket medför att plantan dör, säger Anders Isaksson som är skogsvårdsledare på Stora Enso i Gästrikland och Uppland.
Men nu finns en miljövänlig metod att sätta stopp för snytbaggeangrepp. Beläggningsskyddet heter Conniflex, och består av ett lim som sprejas på plantans stam där man sedan fäster finkornig sand, vilket hindrar snytbaggen från att komma åt barken.
– Det här skyddet fungerar väldigt bra. Snytbaggen kan inte knapra på barken och skyddet sitter kvar länge på plantan.
Det finns dock andra hot mot de känsliga plantorna. Rådjuren kan vara besvärliga och när plantan vuxit sig större är den attraktiv för älgen. En del plantor rycks också loss ur jorden och det finns misstankar om att det är tjäder eller korp som står för vandaliseringen.
Stora Enso sätter årligen ut runt två miljoner plantor i distriktet runt Dalälven, bland annat på uppdrag av markägaren Bergvik Skog, och ytterligare cirka en halv miljon plantor åt privata markägare. Dessutom arbetar man med röjning, förröjning och föryngringskontroll då man mäter hur stor mängd plantor som gått till spillo. Målet är att minst 90 procent av plantorna ska överleva.
– Men vi ligger bättre till än så, säger arbetsledaren Arunas Lydekaitis som själv rekryterar arbetskraften från sitt hemland Litauen.
– Det är väldigt duktiga killar. De jobbar här i två månader på våren och kommer tillbaka för ytterligare två månader på hösten, säger han.