53-åriga Susanne jobbade inom hotellbranschen och smög med sitt beroende. Men hon var i desperat behov av hjälp. Så hamnade hon i Tierp.
– Men det fortsatte att gå utför. Jag hade ingenstans att bo. Jag körde av vägen med flit när jag var rattfull för att jag ville att något skulle hända, för att jag skulle få någon behandling, berättar hon.
Efter en tuff resa på olika behandlingshem i landet kom hon tillbaka till Tierp och blev ett ärende för socialsekreteraren i missbruksgruppen i Tierps kommun Lennart Eriksson.
– Jag har fått en jättebra respons från honom. Vi har ett avtal om att jag ska vara ärlig. Om jag känner att jag vill dra, ska jag ärligen säga det till honom. För det är bara då det går att lösa problemet. Jag har hittills varit stark, för jag vill verkligen komma till rätta med mitt beroende. Jag är 53 år och jag får inte så många fler chanser, säger Susanne.
Nu arbetar hon som praktikant på Nätverkhuset, bland annat med Träffpunkten. Arbetet ger mening åt tillvaron, Susanne förtjänar sin inkomst.
– Svårigheten är inte att göra utredningar. Det svåra kommer sedan. Att skaffa praktik, sysselsättning, arbete. Att ge den som missbrukar en vardag med ett innehåll, säger Lennart Eriksson om sitt arbete:
Susanne är ett exempel på när det går bra.
– I grund och botten är hela missbrukarfrågan politisk. Det handlar om att politikerna måste skapa ett samhälle som är bra att leva i, med en gemensam trygghet för hela populationen, säger Lennart Eriksson.
Fotnot: Susanne har själv valt att inte gå ut med sitt efternamn.