När Valloncupen för barn mellan åldrarna åtta och tolv år spelades i helgen i Ullfors idylliska bruksmiljö ställde hela bygden upp och hundratals nyfikna tittade på. Valloncupen är i dag det arrangemang som under ett år ger föreningen Ullfors IK mest pengar till att driva fotbollsplatsen. Förr i tiden var det danskvällarna som räddade klubbens ekonomi. Här på Ringvallen har både Carl Jularbo, Gösta ”Snoddas” Nordgren, Sigge Furst, Lasse Dahlqvist och många andra namnkunniga artister framträtt, som ett sätt för Ullfors IK att finansiera idrottsverksamheten.
När Bingolotterna senare i tiden inte drog in tillräckligt mycket pengar till föreningskassan vinklade sig Ullfors IK vidare med Valloncupen som nu spelats varje år på Ringvallen sedan år 1997. I år kom 59 lag från Uppland, Gästrikland och Västmanland, med totalt cirka 600 unga fotbollsspelare. Tillställningen är Ullfors IK:s stabilisator för ekonomin.
Bonden Torbjörn Karlsson från Kyrbyn är en av de första som besökarna möter. Han är en av ett femtontal frivilligt arbetande parkeringsvakter som vinkar in bilarna till parkeringen. Gräset på åkern slogs häromdagen och blir till foder åt djuren i Ullfors.
De frivilliga insatserna i Valloncupen är ovärderliga. När klubbens ordförande Catarina Deremar berättar att ett 70-tal av klubbens närmare 400 medlemmar på ett eller annat sätt ställer upp med gratis arbete under hela lördagen och söndagen kan man inget annat än att imponeras. Frivilliga domare, parkeringsvakter, kioskbiträden, folk till grillen och serveringen och personer som förser spelarna med vattenhinkar för att skölja bort svetten är hårdvaluta.
Så gott som alla frivilliga har barn som spelar. Torbjörn Karlsson har tre barn som deltar. Anna Medeen som står i kiosken har två och Therese Ivarsson som grillar hamburgare med dofter som retar och friskar upp aptiten har också barn som spelar i Valloncupen.
Osökt undrar jag vad som driver Catarina Deremar vidare i det idrottsliga sökandet av Valloncupens framtid och utveckling. Hon svarar utan att blinka ”glädjen i att göra något meningsfullt för unga och tillfredsställelsen i att se glädjen hos barnen att få spela i Ullfors fina bruksmiljö och ha kul tillsammans”.
Alla lag får pris. Priset är åtråvärt. Till helgens Valloncup kom bucklorna inte fram. Åskan slog ut postens centrallager i Örebro, därför fastnade priserna där. Catarina Deremar fick panik: En Valloncup utan priser! Hon ville åka och hämta bucklorna i Örebro, men fick veta att det vore förgäves. Då letade hon i Ringvallens gömmor och se; där låg skinande blanka och glänsande överblivna bucklor från tidigare upplagor av cupen som väntade på att hamna rätt. Prisutdelningen var räddad.