Klockan är halv tolv och Frida Homqvist, guide vid Lövsta bruk går först i ledet upp till herrgården från Barnens bruk. Hon är klädd i blå 1700-talsklänning. Efter henne följer 15 barn och tio vuxna som ska följa med på den 25 minuter långa barnanpassade visningen av herrgården. Tanken med de nya visningarna är att barnen ska få upptäcka herrgården utan att behöva stå och lyssna i en hel timme, förklarar hon, som också utformat visningen.
Emelie Efverström, 1,5 år, trippar fram förväntansfullt hand i hand med storebor Simon. Det är första gången de besöker herrgården. Emelie tar ett stort kliv upp för den höga stentrappan innan hon kliver in i entrén av herrgården.
Inne i entrén berättar Frida Holmqvist att herrgården har 47 rum och är 300 år gammal. Simon Efverström, 11 år tycker att det skulle vara kul att bo på en herrgård, men det skulle vara svårt att komma ihåg alla rummen, konstaterar han.
Frida berättar om vallonerna som kom till Uppland under 1700-talet för att tillverka stångjärn.
– För att tillverka stångjärn behövs tre saker; vatten, träkol och järnmalm, säger hon och barnen får se på ett stångjärn som finns i entrén.
Därefter introduceras barnen för en middag bestående av 25 rätter i den stora matsalen. Bara förrätten består av oxstek, fårstek, kalvstek, gås, höns och orre. Elvira Lindström 4 år, tittar upp med himlande ögon mot mamma Petra som ler tillbaka. Middagarna kunde dessutom vara i 6 timmar. Lika många timmar som ni är på dagis eller i skolan, förklarar Frida.
Att de 25 måltiderna sedan åts med händerna får barnen att tvivla på folkets bordskick. Och inga servetter fanns det heller och barnen får lära sig att man torkade sig på duken.
Frida frågar barnen vad de tycker om tavlorna som hänger längst väggarna. De flesta är överens om att de måste vara en målning. Simon Efverström, menar att ”teknologin” inte var uppfunnen då, därför kan det inte vara ett fotografi.
När barnen sedan får höra berättelsen om ryssarna som brände ner nästan alla hus tappar 6-åriga Wilde Linnea Revelj hakan.
– Var skulle de då bo? säger hon och påminner sig att bruket återuppbyggdes strax efter.
Visningen forsätter sedan mot det gamla kontoret och köket. När de ska gå mot köket uppmanar Frida dem om en sak:
– Ni måste smyga förbi husfrun som ligger och sover, hon kan lätt bli lite småsur om man väcker henne, viskar Frida.
Någonting som barnen tog på stort allvar. Och antagligen sover hon fortfarande.