Här är ungdomarnas perspektiv i fokus
Vad får ungdomar att sitta av en torsdagskväll med en socialsekreterare och tala om vem de skulle vända sig till om de mådde dåligt? Jo, tron på att de kan göra skillnad. Om alla hjälps åt så kan Tierp bli ett bra ställe, där man kan prata med och våga lita på varann.
Angelica Nyberg, Hassan Khrais, Karl Noremo, Victoria Lundin, Jonathan Landström, Victor Persson och Moa Morrison ställer upp i ungdomsnätverket. Här ses de med ungdomspolisen Ulrica Hillerstig.
Foto: Ann Svalander
- Jag har gått ut med en personlig inbjudan till alla 23 som nu är med i nätverket. Ingen tackade nej.
Det är tjejer och killar från Aspenskolan, Centralskolan och Högbergsskolan, mellan 15 och 18 år.
- Ungdomar som jag vet har mycket tankar och idéer om hur man kan utveckla vårt samhälle, hur vi kan samarbeta och bryta utanförskapet. Det är vad hela det här nätverksarbetet går ut på. Hur vi kan bli bättre på att förebygga att barn och ungdomar far illa, säger hon.
Nätverksdeltagarna tycker att det är självklart att ställa upp när någon äntligen kommer och frågar:
- Alla går runt och bara klagar på Tierp hela tiden, nu har vi ju chansen att göra nåt, säger Karl Noremo.
- Vi som är speciellt utvalda - man tackar så klart ja för man vill ju ändra på grejer, säger Angelica Nyberg.
- Och så får vi prata med alla olika myndigheter helt gratis, och tala om vad vi tycker, säger Victor Persson.
Fram till i början av december kommer torsdagsträffarna att fortsätta. Fritidsgårdarnas personal vill träffa nätverket, kommunens drogsamordnare kommer, Tierpsbyggen vill prata om vad man kan göra åt problemen med klotter och skadegörelse, ungdomsmottagningen kommer, skolan kommer ...
Den här torsdagen var det socialsekreteraren Anna Grönqvist som ville ha hjälp. Vem vänder ungdomar sig till när de är ledsna och inte mår nåt vidare? Det var en sak hon ville veta.
"Kudden", mumlar nån. Men sedan får hon mer trösterika svar: kompisar, mormor, kanske till och med BUP. Fast knappast socialen. Och så diskuterar man kring det, varför det kan kännas olustigt och otryggt att gå till kuratorn eller myndigheterna när man behöver stöd.
"Vad kan vi göra bättre, hur blir vi någon att vända sig till?" Det undrar Anna Grönqvist.
Vilken hjälp behöver barn och ungdom som riskerar att fara illa, vad saknas här i vår kommun? Så sammanfattar projektledaren Josefine Wennelin, hela det samverkansprojekt som ungdomsnätverket är en del av.
Projektet startade redan i början av förra året och hittills har det handlat mycket om att kommunens olika verksamheter ska ha samma synsätt och jobba mot samma mål. Det har handlat om kommunikation och bemötande.
Men samverkan är alltså nyckelordet. Och i höst får också den grupp som alla ansträngningar fokuseras på vara med: ungdomarna själva.
- Att vara ute och träffa ungdomar som jag har gjort som polis i 13 år nu är fantastiskt, de ger mig min glädje i jobbet!
Och nu börjar man verkligen komma någon vart, när man på allvar involverat de unga, känner Ulrica Hillerstig:
- Jag kan berätta en sak, jag träffade kommunens gatuchef i veckan, han undrade vad som hade hänt - det var första gången som han inte hade en enda anmälan om klotter eller skadegörelse efter helgen. Vårt lilla nätverks eget nätverk är jättestort, alla vet vad vi håller på med. Och när vi från samhällets sida visar att vi bryr oss om ungdomarna och tror på dem, då ställer de upp.
Så jobbar vi med nyheter