Det bullrar till ordentligt när borrmaskinen drar i gång en trappa ner i det före detta polishuset där Randi Graungaard, chef för individ och familjeomsorgen i Tierps kommun, har sitt arbetsrum.
– Det är som att sitta i en tandläkarstol, säger hon.
Men inget ont som inte för något gott med sig, heter det. Borrningarna ska bädda för att fler i enheten samlas på samma ställe, något som i grunden bidrar till en starkare gemenskap och förhoppningsvis en ännu bättre arbetsmiljö.
Inom individ och familjeomsorgen arbetar drygt 130 personer med försörjningsstöd, missbrukshandläggning, arbetsmarknadsinsatser och att ta emot ensamkommande flyktingbarn. För att nämna några arbetsuppgifter. De som jobbar med de här många gånger svåra fallen och avvägningarna hade en sjukfrånvaro på 3,3 procent förra året, en bra bit under snittet i kommunen.
Många bäckar små, så skulle man kunna förklara framgången med att hålla nere sjuktalen inom individ- och familjeomsorgen.
– Det handlar inte om att cykla en mil om dagen för att hålla sig frisk på jobbet, säger Randi Graungaard.
Å så berättar hon om arbetet med att se vad administratörer kan avlasta socionomer med, att kvalitetssäkringen av journalsystemet blev ett lyft och värdet av att ha upparbetade kanaler till polisen, skolan och den politiska styrningen.
Från det stora till det lilla, men ändå viktiga, rör vi oss via larmknappar, gemensamma träningar inför Blodomloppet, friskvårdsdagar, påskgodis, julgröt till att säga hej och bemöta arbetskamrater på ett respektfullt sätt.
– Arbetsmiljö är inget du kan stoppa i ett stuprör och titta till på torsdagar, den måste in i vardagen.
Samtidigt som hon gläds åt att hög närvaro är hon ödmjuk inför resultatet.
– Det behövs inte så mycket för att det ska tippa över. Vi har haft två armbrott vilket gör att det i år blir sämre siffror. Man ska också ha lite tur för att nå de här låga siffrorna.