Sitt första sångframträdande gjorde han i Österlövsta kyrka som elvaåring. Farmodern hade lärt Fredrik de Jounge psalmerna och någon upptäckte att den där grabben ”hade lite röst på vissa sånger”, som operasångaren själv ödmjukt beskriver det. Trots nervositeten och halstabletten som bara växte i munnen fick den unge Fredrik blodad tand.
– Tre gånger sökte jag in till Musikhögskolan. Det var hundrafemtio sökande till fyra platser, säger Fredrik de Jounge och drar paralleller mellan pressen i skolan och tv-programmet Idol.
Från Musikhögskolan sökte Fredrik sig vidare till Operahögskolan. Där fick han utbildning i fäktning, balettdans, teater och tal – allt för att bli en fullkomlig artist. Så började ett kringflackande liv utomlands. Men allt var inte bara champagne och limousinturer.
– Vad är det som är så märkvärdigt med en limousin förresten? Det är ju bara en lång bil, säger Fredrik de Jounge och berättar om operavärldens mindre glamourösa baksida:
– Vi anställda krävdes på pengar om vi råkade skada oss. Därför fick vi inte åka slalom, inte hoppa bungyjump. Maximalt fick man åka fem mil från stadskärnan utan att meddela operan. Det blev som ett fängelse.
Tillsammans med det hårda arbetet med över 100 föreställningar per år blev det till slut för mycket. 2002 bestämde sig Fredrik för att återvända hem till de ljusa sommarkvällarna i Sverige. Hemma i barndomshemmet i Skärplinge busar hundarna Mysak och Lexus på gräsmattan. Här har Fredrik de Jounge nyss öppnat det gamla gästgiveriet. Övervåningen ska hyras ut medan Fredrik bor kvar i undervåningen.
– Tio dagar innan Tierps arena skulle invigas fick jag höra att det behövdes sovplatser, och nu är gästis i gång. Det är snabba ryck som gäller, idéerna sprutar och ska omsättas på stört. Så får man rensa bland pappren efteråt, säger Fredrik med ett skratt.
En av de många sprutande idéerna var den om att starta en internethandel. Sagt och gjort. Förra sommaren drog han i gång försäljningen, och nu tillbringar Fredrik de Jounge dagarna i den lilla lagerbutiken på torget i Skärplinge, där han säljer noga utvald heminredning och textilier.
– En dag förra sommaren kom två tjejer på cykel till butiken och frågade med stora ögon om jag hade sett bergtäkten utanför Skärplinge. ”Där är tjugo meter höga väggar!” En halvtimme senare var jag på plats.
Vi följer med Fredrik på den slingrande grusvägen ut till bergtäkten i Griggebo, någon kilometer utanför Skärplinge, där dånande maskiner krossar sten som sedan fraktas bort.
– Titta här, säger han och slår ut med handen. Vi skrapar bergtäkten, mejslar fram terrasser, pumpar bort vatten … Och sen belysning på väggarna – det här kan bli hur bra som helst.
Den 24 juli är tanken att hela stenbrottet ska vibrera av samstämda röster som sjunger allsång under ledning av Fredrik själv. Rasmus Eriksson, finalist i Talang 2011, och lokala artisterna Maria Hallengren och Felix Lenner har redan tackat ja till att framträda.
– Vi lyckades locka 600 personer till allsången på Österlövsta hembygdsgård, så nog ska vi kunna få i alla fall tusen besökare hit, tror Fredrik.
Slår försöket väl ut hoppas Fredrik de Jounge kunna fortsätta även kommande somrar.
– Det kan bli annorlunda från år till år beroende på hur stenen bryts här. Men där Tierps Arena fyller ena vågskålen hoppas jag att bergtäktens allsångskvällar kan väga upp på andra sidan.
Han tar ett djupt andetag, fyller lungorna med luft och tar ton. Tenorrösten ekar mellan bergväggarna i Griggebo bergtäkt. Förra veckans sommarsnackare, Birgitta Östlund, kulturledare i Lövstabruk, passade på att skicka vidare följande fråga till Fredrik de Jounge:
Hur hanterar man alla de enorma känsloutspel som varje opera bygger på?
– Som sångare är man ofta helt slut efteråt. Någon frågade mig en gång varför jag inte har lika mycket energi privat som på scenen. Det undrade jag också.