Jonke, som han kallas av alla, har det i händerna – den där förmågan att skapa någonting vackert av i princip vad som helst. Hemmet, i bruksmiljön i Söderfors, är sånär som på tv-sofforna fyllt med möbler som han tillverkat själv. Där finns sängar med gavlar gjorda av dörrar, byråer som han med en finurlig målningsmetod får att se gamla ut, avlagda slädar som fungerar som både skoställ och upphängning för köksredskap.
– Jo, jag har det nog i ådrorna, säger han blygsamt och tillägger att förmågan gått i arv.
Jonke föddes i Amsterdam 1951 av holländska föräldrar med släktrötter i Skottland. Året därpå värvades hans pappa till Söderfors för att arbeta på bruket.
– Det var ont om jobb i Holland på den tiden. Pappa åkte i förväg, fick en bostad och började jobba dagen därpå. Mamma och vi barn kom senare och hon började också på bruket efter en tid.
Vi sitter i det omsorgsfullt renoverade köket i den före detta smedsbostaden. En gång i tiden var det bostad för någon trångbodd familj som fick lägga ut madrasser på golven på kvällen för att alla skulle få plats att sova. Bruksmiljön, och det hårda livet för arbetarna, har alltid fascinerat Jonke.
– Det fanns skola och sjukvård men jobbet var stenhårt och många slet ut sig. Det var ett slutet samhälle som det var både svårt att ta sig ur och komma in i, säger han.
Han började själv på Stora Kopparberg – som drev bruket på den tiden – efter avslutade studier och jobbade kvar till 1980 då ett jobb som resemontör tog vid. Därefter drev han och hustrun Eva antikhandel i en byggnad intill Brukshotellet på andra sidan älven.
– Den var på 600 kvadratmeter så det var både bostad och antikaffär. Vi var också systemombud, hade hand om postpaketutlämningen, drev fiskebutik, cykelverkstad och möbelförsäljning, säger Jonke.
Till sin nuvarande bostad flyttade de för ungefär 15 år sedan. I en uthuslänga i slaggsten har Jonke inrett en verkstad och ett litet museum. Det är i sin skaparverkstad han mår som bäst och där tillbringar han mycket tid. På senare tid har han även gett sig på att göra avgjutningar av byggnader och maskiner som anknyter till bruksmiljön i Söderfors.
– Jag har suttit på plats och skissat. Sedan har jag gjort modeller i trä som jag använder vid gjutningarna hos Tierps Jernbruk. Där har jag har lärt mig mycket om hur det går till.
Templet i Engelska parken, den Westmanska rostugnen och mumblingshammaren finns numera i samlingen i museet i den lilla bagarstugan intill verkstaden. Där finns också ett massivt vikingabord gjort av virke från den gamla skolan i Söderfors samt två supbänkar. I bordet finns två runda nedsänkningar.
– Det var där man lade saltet när man satt och åt sill ur en gemsam sluringsskål. Efter en snabb avslickning satte man tillbaka skedarna i bordsändan, berättar Jonke och visar hur det gick till.
I fönstret står några små gubbar som han med stor precision snidat ut.
– Jag gjorde dem av ett kvastskaft så det har jag fått köpa ett nytt.
Han visar en så kallad spiklykta, eller musvärmare som han kallar den. Sådana gjordes av luffare och kvinnorna hade dem under kjolarna för att värma sig när de satt på de kalla kyrkbänkarna. Utan trosor, enligt Jonke.