För samtidigt som han har blivit vän med en bärplockare har han skaffat sig fiender bland ortsborna.
En regnig sommardag för fem år sedan såg Svenne Engberg en familj sitta utanför ett tält i skogen utanför Mehedeby. Familjen var bulgariska bärplockare.
– Det regnade något fruktansvärt, och jag tyckte synd om dem när jag såg dem sitta där. Så jag tog kontakt med dem och det visade sig att pappan i familjen kunde prata svenska. De var blöta allihop så jag tog med dem till idrottsplatsen i Mehedeby så att de kunde torka sig.
Varje sommar sedan dess har Kostas och hans familj återvänt till Mehedeby för att slå läger och plocka bär. Numera betraktar Svenne Kostas som en riktig vän, och kontakten mellan dem är regelbunden. Svenne bjuds in på fika, kanske för att Kostas vill låna verktyg för att laga en bil, menar Svenne skämtsamt, och tillsammans med sin hustru har han bland annat skänkt kläder till Kostas familj. Genom Svennes vän Arne Ruth har Kostas familj dessutom tillgång till dusch närhelst de önskar.
Men vänskapen med bärplockarna har inte gått hem bland alla ortsbor.
– I mångas ögon är jag laglös. Folk gillar inte att jag har kontakt med bärplockare, att jag hjälper dem till en drägligare tillvaro. Jag märker det genom att de inte hälsar på mig, och genom rykten om att jag köper bär billigt av bärplockarna som jag säljer vidare för att tjäna pengar. Jag fattar inte var de får allt ifrån.
Kontakten med bärplockarna ser Svenne som nödvändig av flera anledningar. På hans hustrus familjs mark strax utanför orten ligger kläder, kokkärl och andra saker utspridda efter ett övergivet läger. I år dröjde det ända till vårkanten innan kommunen började städa efter förra årets bärplockarläger i trakten, och än så länge har inga besked kommit om uppstädningen efter sommarens läger.
Svenne gör vad han kan för att förebygga nedskräpningen. Han har informerat Kostas om allemansrätten och hoppas att han för kunskaperna vidare till andra landsmän. Men inför kommande år krävs mer än så, konstaterar han.
– I och med att det rör sig mycket folk på en liten yta kring lägerplatserna är naturen väldigt sårbar. Det huggs ned träd till vindskydden och bildas stigar till platserna där de utför sina behov, och naturen hinner inte återhämta sig till nästa år.
Vännen Arne Ruth, publicist och tidigare chefredaktör vid Dagens Nyheter, instämmer.
– Allemansrätten är inte bara en rätt utan också en skyldighet. Det är en fantastisk förmån vi har i norra Europa, och bärplockarna måste lära sig villkoren, säger han.