– Man kanske inte vet vad alla heter men vi blir som en stor familj, säger Ulla-Britt Leijon.
Många danssugna har dykt upp till PRO Månkarbo-Kyrkbyns motionsdans på lördagseftermiddagen. Men det är inte så fullt som förra gången vill många ändå påpeka.
De flesta är stammisar som går på dans flera gånger i månaden. Gerth Asplund och Ulla-Britt Leijon väntar på sitt gäng vid samma bord som alltid.
– Missar man ett danstillfälle får man höra det på stan efteråt, säger de.
När Per Norlings orkester drar i gång musiken fylls dansgolvet direkt. Walter Olsson bjuder upp Irene Jernberg. Han har bara dansat i två år men är nu helt biten.
– När jag var ung åkte jag på dans utan att dansa. När jag blev änkling började jag gå kurser i Uppsala, det är rena medicinen säger han.
Favoritdanserna är hambo, schottis och annat med lite fart i.
– I foxtrot går man mest och skjuter på, säger Walter Olsson.
Inne i köket sitter Margita Wahlberg, en rutinerad motionsdansare som i dag måste stå över på grund av höftbesvär.
– Dans är det bästa som finns i den här åldern, annars blir man sittande hemma, säger hon. Vi går hit för att träffa folk, inte för att festa.
Hon tycker att dagens ungdomar borde lära sig styrdans i skolan och att fler killar borde dansa.
– På vår tid bjöd alltid killarna upp, det var bara en ”damernas” under kvällen och då passade man på, säger hon.