Klockan tolv hade ett hundratal personer tagit sig till Ottarsborg för att delta i sista delen av stämman, som inleddes med allspel under ledning av Sonia Sahlström, Eric Sahlströms dotter.
Scenen fylldes av spelmän och på sina ställen i publikens syntes fler och fler spelmän ta upp sina instrument och spela med.
– Det är otroligt vad spelmän det finns i Uppland, sa Maud Hansson från Harbo, vars morbröder var riksspelmän.
Hennes bror Tommy Arvidsson från Skuttunge såg fram emot buskspelet som snart skulle äga rum. Men själv hade han lämnat dragspelet hemma för att lyssna.
– Hör kontrabasen! Det blir en sådan fyllighet i musiken, sa han och tittade efter den på den överfyllda scenen.
Efter allspelet tog Sahlströmarna vid, i år bestående av Sonia Sahlström och hennes man Håkan Larsson och Sigurd Sahlström, son till Eric Sahlström.
Men för många var det spontana buskspelet som lockade. Så även för Gustav Årstadius, 41 år och något yngre än de andra besökarna:
– Jag hoppas på att känna igen någon bra bit som jag kan vara med på, sa han.
Samtidigt som Gustav värmde upp spanade väninnorna Kerstin Sjölin och Eila Sallkvist från Tierp in ett gäng som redan hade börjat sitt buskspel:
– Det är kul att sitta och studera dem, de har en oerhört bra taktkänsla. Man bli så glad, sa Kerstin Sjölin och pekade bort mot Hans Lundgren, 84 år från Gottsunda som har lockat ett tiotal personer till sin styfbergs schottis.
– Det här betyder allt för mig, sa han och log.