Upplandsstiftelsen har provfiskat vid en lång rad bäckmynningar längs Upplandskusten. Man har tagit hjälp av erfarna fiskare. En av dem är yrkesfiskaren Calle Landfors i Fagerviken.
– Jag får inte alls lika mycket gädda som förut. Jag har märkt av en nedgång sedan tio år tillbaka. Man måste göra något. Tendensen har varit tydlig länge. Det är en sviktande tendens även när det gäller aborre. Det borde införas ett fiskeföbud i de känsliga områdena så att fisken får en chans att återhämta sig, säger han.
Gädda och abborre i Östersjön söker sig till sötvattenmynningar och andra grunda vattendrag för att leka. Samma vatten är också uppväxstmiljöer för finskynglen. Men fiskarnas vandringsleder och lekplatser är numera inte lika framkomliga och gynnsamma som bara för ett tiotal år sedan. Miljöerna måste återskapas om fisken ska leva.
– Fiskens barnkamrar är störda. Reproduktionen fungerar inte, säger Tomas Loreth, sakkunnig i vattenvård hos Upplandstiftelsen.
Men först måste problemet kartläggas. Calle Landfors har provfiskat vid ett par kustmynnande bäckar i den östra delen av Lövstabukten. En gång per dygn i två veckor vittjade han fångstryssjor som han hade lagt ned i de grunda vattnen. Han fick fisk bara på det ena stället. Och bara gädda. Han räknade och vägde dem. Antalet varierade mellan två och arton gäddor per dygn. De släpptes tillbaka. Det resultatet är fruktbart för projektet.
– Ja, då vet vi att det fortfarande går upp gäddor just där. Då kan vi fundera på åtgärder, säger Tomas Loreth.
Detta gäller bäcken som mynnar i havet vid Såghamn i bit norr om Fagerviken. Vid den andra bäckmynningen strax söder om Fagerviken gick det sämre med provfisket.
– Strandängen går väldigt långt ut där. Vattnet var bara centimeterdjupt. Gäddan kommer in upp i bäcken där. Jag fick ingen fiskar alls i ryssjan, säger Calle landfors.
Problemet med avtynade fiskbestånd i kustnära havsvatten uppmärksammades först i Kalmarsund på 1990-talet. Detta är en del av Östersjön som historiskt har varit rik på fisk. Men så hände något. Det talades om ”fiskdöden i Kalmarsund”. Fenomenet har sedan sakta men säkert spritt sig norrut längs kusten och är nu märkbar längs Upplands kuster och i Gävlebukten.
En rad länsstyrelser från Gotland till Gävleborg genomför nu en inventering i samverkan med föreningen Sportfiskarna. Naturvårdsverket finansierar. I Uppland är det alltså Upplandsstiftelsen som gör jobbet.
Det finns två orsaker till det minskande fiskbeståndet. För det första pågår sedan decennier en utdikning av strandängar nära hav och vattendrag som leder till havet. Det är mark som jordbruket har tagit i anspråk som åkermark. För det andra är det landhöjningen. Den kan vara så pass mycket som 30-40 centimeter under en människas livstid på vissa ställen. Landhöjningen är inte mycket att göra åt, men däremot våtmarkernas tillstånd.
Bra våtmarker som verkligen är våta kan vara ”rena gäddfabriker” för att använda Tomas Loreths uttryck.
Vad kan man göra för att vända utvecklingen?
– Vi har några intressanta objekt. Vi tittar på femsex bäckar som skulle kunna öppnas. Dessutom är det en eller två våtmarker som skulle kunna åtgärdas. Man skulle kunna se till att våtmarkerna behåller vattnet längre än i dag, gärna långt in i april när snön har smält. Nu har vi inventerat dem, men inte fattat något beslut om tänkbara åtgärder, säger Tomas Loreth.