Från djungel till renoverad trädgård
Det första man ser är en stor gräsmatta, välklippt men ändå bara en gräsmatta. Än så länge krävs det lite guidehjälp för att se upplägget och upptäcka de fortfarande halvdolda förtjänsterna hos den gamla trädgården i Skämsta, utanför Tierp.
Monica Johansson Martinelle försöker lära känna sin nyförvärvade gamla förvildade trädgård i Skämsta.
Foto: Ann Svalander
Det var själva gårdsbilden de föll för, med de vinkelbyggda uthusen, precis de utrymmen de ville ha. Trädgården fick de på köpet. Ett övervuxet och förvildat ogräselände efter tio år utan omvårdnad. Men Monica måste ha anat en potential:
- Jag hade kolonilott i många år i Uppsala och var medlem i trädgårdsföreningen, så jag ringde till riksförbundet för att få råd. Och de hänvisade till lokalavdelningen, Tierps trädgårdsförening.
I mitten på maj kom ordföranden Ann-Kajsa Sannegård på besök i Skämsta tillsammans med ännu en trädgårdskunnig föreningsmedlem, Kerstin Gåvermark. De blev eld och lågor.
- Vi är ju amatörer, men i virrvarret av kirskål och nässlor kunde vi direkt se att här har det en gång funnits en mycket medveten planering och att anläggningen måste varit nästan av herrgårdssnitt trots att den ligger i en liten bondby.
Förra ägaren var omvittnat intresserad, men det var ännu en generation bakåt som anlade trädgården. Bostadshuset är byggt 1935, då flyttades samtidigt den tidigare mangårdsbyggnaden till Gammelgården i Tierp och fick museal status.
I kanten av den ett par tusen kvadratmeter stora tomten rinner såväl Tämnarån som, i en djup och urskogsgrön sänka, en bäck förbi. Längs med bäckravinens krön löper en stensättning och framom den står en rad resliga barrträd, något skimrande i stålblått, av arter som är främmande för en lekman. Ursprunget är knappast svenskt. Här skuggar också höga sibiriska ärtbuskar och viker man grenarna åt sidan är det som att se rakt in i urtiden: där inne står pestskråpen tät med sitt enorma bladverk.
- Jag funderar på om man kanske ska röja ur lite och få just den där tittskåpseffekten, säger Monica Johansson Martinelle.
De är på röjningstadiet och sedan trädgårdsföreningens första besök har en hel del av de igenvuxna rabatterna rensats fram.
- Men det lär väl ta en fem tio år att få i ordning här, gissar Niklas Martinelle.
- Kanske inte tio, tror Anna-Kajsa Sannegård.
- Men de första åren handlar det om grovjobb. Fast ni har gott jorddjup överallt så vad som helst kan trivas, tror hon.
Och tur är det för mycket av det man vill spara måste flyttas. Till hösten ska huset dräneras om och då ryker de blomsterbäddar Monica och Niklas försöker hinna få frilagda och identifierade i sommar.
Just identifieringen är ett problem med en trädgård som Skämstas, det finns partier som absolut har kontinentala influenser, samplanteringar som ger associationer till Rom snarare än Skämsta. Och där finns följaktligen också växtmaterial som knappast handlats hos den lokale trädgårdsmästaren. Ett av träden är ett sådant mysterium - vad i all sin dar är det för nåt? Och en blomma med lilje- eller kanske orkidéförtecken, oavsiktligt avbrutet står det sista exemplaret i en vas. Vem kan artbestämma den?
Efter lite övertalning ska nu paret Johansson Martinelle delta i trädgårdsföreningens arrangemang Öppen trädgård, kanske kan de då få hjälp...
- Vi hoppas på det, och på att få kontakt med andra som också ska restaurera en gammal trädgård. Så att vi kan peppa varandra, säger Niklas Martinelle.
Fotnot: Skämsta trädgård visas 28 juli.
Så jobbar vi med nyheter