Statens fastighetsverk, SVF, tog över förvaltningen av Lövstabruk med de omkring 45 byggnader som ingår i fastigheten på 1990-talet. Sedan i våras är Cecilia Wretling verkets nya förvaltare för Lövstabruk. Hon bekantar sig bit för bit med sitt nya objekt, något hon ser som en förmån.
– Det är en utmanande förvaltning och både spännande och roligt att få vara i sådana här miljöer på arbetstid.
Cecilia Wretling är utbildad fastighetsekonom, med tidigare erfarenhet från kommersiella fastigheter. Sådana som kan drivas affärsmässigt finns även i SFV:s bestånd. Lövstabruk hör till kategorin bidragsfastigheter, med delvis andra förutsättningar.
– De är beroende av anslag från staten.
Med vissa variationer har de under en följd av år legat på vad Cecilia Wretling beskriver som en bra nivå. Inför 2016 års budet ändras förutsättningarna drastiskt.
– Från 350 till 190 miljoner kronor, eller nästan en halvering, konstaterar hon.
Visserligen är det en återgång till tidigare anslagsnivåer, efter några år med lite mer pengar. Men samtidigt har det tillkommit fastigheter i SFV:s förvaltning.
En mindre del av anslaget hamnar hos SFV i Uppsala, där Lövstabruk ingår som ett av flera stora objekt.
– Det räcker till löpande underhåll och åtgärder som är tvingande enligt lag, men inte till förebyggande arbete säger Cecilia Wretling.
Det räcker däremot inte till önskvärda förbättringar för att motverka allvarligare husskador.
– Vi är en långsiktig förvaltare som ska tänka flera generationer framåt. Ändå har vi bara budget ett år i taget, sammanfattar hon en utmanande ekvation och fortsätter:
– Det är ingen katastrof om underhållet står still ett år. Men två, tre eller fyra år innebär att man får en jättepuckel, säger hon och ser det som samhällsekonomiskt felaktigt att göra sådana besparingar.
– Det kommer att kosta mer i akuta insatser senare.
Som ny förvaltare har Cecilia Wretling inte fått kännedom om några allvarliga problem. Därmed inte sagt att det saknas åtgärdsbehov.
– Dammluckan vid övre kvarn är i stort behov av att bytas.
De pengar hon nu förfogar över räcker till fortsatt utredning, med vad det innebär i form av att ansöka om vattendom och att hitta lösningar för en fiskvandringsväg som blir ett troligt krav.
– Min förhoppning är att luckan ska bytas under 2017, säger hon med insikt om att en fiskväg födyrar och är svårlöst i den kulturhistoriska miljön.
Fler nödvändiga åtgärder har koppling till vatten. Stora gatan har höjts i flera omgångar, vilket medfört att snöröjning och -smältning innebär ett allt större problem för närliggande byggnader och för herrgårdsmuren som suger fukt och vittrar sönder. Återplantering efter nedsågade almar står också på åtgärdslistan.
– Men det är ingen idé förrän dräneringen är löst, säger förvaltaren.
Hon understryker samtidigt att bruket mår bra, är välskött och att SFV har satsat stora resurser på att putsa upp pärlan. Det arbetet fortsätter, liksom försöken att hitta nya hyresgäster och utveckla verksamheter, inte minst i god samverkan med Stiftelsen Leufsta. Men snäva budgetramar begränsar vad som kan uppnås. Cecilia Wretling kallar det ett moment 22, att vilja hyra ut mer men sakna pengar att färdigställa lokaler. Av ungefär 4 000 kvadratmeter outhyrt är nedervåningen i förvaltarbostaden ett bra exempel. Där kan drygt 300 kvadratmeter bli kontor eller rymma publik verksamhet, om interiören kan göras klar.