För många naturreservat tycker Hållnäsbönder

Det börjar bli för många naturreservat i Hållnäs. När böndernas mark tvångsavsätts till reservaten minskar bärkraftigheten för jordbruken. Det anser LRF i Hållnäs.

Hans-Olov Leandersson , till vänster, blev 1995 av med 28 hektar skog för ett naturreservat. Till höger sonen Lars Palmgren.

Hans-Olov Leandersson , till vänster, blev 1995 av med 28 hektar skog för ett naturreservat. Till höger sonen Lars Palmgren.

Foto: Peter Söderlund

Tierp2007-09-01 00:01
Staten bör i stället samarbeta med och informera bönderna om vad som är skyddsvärt. Sedan kan bönderna själva värna om skyddsvärda växter och områden genom andra lösningar än genom naturreservat.
LRF i Hållnäs säger, i sitt remissvar på Tierps översiktsplan, att reservat bör "så långt som möjligt undvikas." I dag finns fyra reservat i socknen. Nyligen tillkom två stycken, Slada och Hållen.
Även LRF centralt börjar dra öronen åt sig. Någon utökning utöver de 900 000 hektar i landet som skall avsättas för olika miljöändamål, bl a naturreservat, vill inte LRF vara med om.
Hållnäs består i dag av ängsmarker och hagmarker.

Detta landskap anses värt att bevara men vad bönderna i Hållnäs hävdar är att det är just kombinationen av jord-och skogsbruk som har skapat detta landskap. När reservaten skapas får markägaren visserligen betalt men bärkraftigheten för gården försämras. Om skaparnas, dvs böndernas, levnadsbetingelser dras undan, vad händer då i framtiden?
- För att möjliggöra ett bevarande av dessa marker krävs att det finns brukare, skriver Hans Ögren, ordförande i Hållnäs LRF.
Han menar att den bättre modell än naturreservat är samarbete, en dialog med markägaren. I Finland har man en sådan modell. Ibland tvångsinlöses mark för naturreservat mot markägarens vilja, den möjligheten har statsmakterna.

En annan väg är det så kallade biotopskyddet, där markägaren och skogsstyrelsen kommer överens om att skydda ett visst område. Markägaren får en engångsersättning. Ett tredje alternativ, och det är det som många markägare hoppas ska bli vanligare, är ett naturvårdsavtal, ett frivilligt avtal mellan skogsstyrelsen och markägaren men med vissa inskränkningar i avverkningen. Men mot det tredje alternativet står en allt tuffare attityd från statsmakterna.
- Den enskildes vilja måste få styra mera, i dag styr samhället, säger Christer Segersten, ordförande för de svenska skogsägarna inom LRF.

Enligt Segersten kommer LRF inte att gå med på en utökad ram för naturreservat än den som finns nu - 900 000 hektar fram till 2010. Skogsstyrelsen vill fram till 2020 spä på med ytterligare 450 000 hektar.
- Det säger vi helt klart nej till.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om