Folkmusiken lever på Sahlströmsstämman
Nyckelharpan lever. Och uppländsk folkmusik lever och lockar nya utövare både i Sverige och utomlands. Det blev söndagens trettioårsjubilerande Eric Sahlströms spelmansstämma på Ottarsborg i Vendel ett otvetydigt bevis för.
Spelmän samlas i klungor och spelar det som känns rätt för stunden.
Foto: Staffan Claesson
Allspel, det är så det kallas det när alla spelmän spelar samma låt. Men efter några gemensamma polskor och schottisar är det som om hela tillställningen upplöses ett fruktbart kaos. Överallt - i tält, på dansbanan, på gräsmattan - står grupper av musiker och finner låtar som måste spelas.
- Vi kan nog några hundra låtar. Men kommer det några nya försöker man lära sig, säger Rune Larsson från Tierps spelmanslag.
- Man får spela lite fel, det gör inget, inflikar Barbro Eriksson från samma spelmanslag.
Fler unga
Systrarna Helena och Ulrika Holmberg från Viksta, 27 respektive 22 år, gillar också mötena med bekanta och okända musiker.
- När jag var på min första stämma för 16-17 år sedan var det bara jag och en massa äldre människor. Men nu är det mycket fler unga, säger Helena.
Med en nyckelharpsbyggande far var det naturligt för henne och hennes två systrar att börja spela redan tidigt. Fast Ulrika har revolterat, och spelar numera fiol.
De är båda eniga om att musik är oundgängligt. Musik är medicin.
- Hör man en riktigt bra polska går det inte att må dåligt, säger Ulrika Holmberg.
Stämman kombineras påpassligt nog med en veckokurs i nyckelharpsspel på Eric Sahlström Institutet. En av deltagarna är Tom O'Brien från St. Paul i Minnesota. Han berättar att det bara i USA nu för tiden finns bortåt 200 medlemmar i ANA, American Nyckelharpa Association.
- Jag älskar klangen hos nyckelharpan. Särskilt A-strängen ger en närmast uråldrig känsla. Och Eric Sahlströms musik är briljant.
Så jobbar vi med nyheter