Den nya länsstrategin har diskuterats under en tvådagarskonferens i Söderfors.
Representanter från länsstyrelsen och länets kommuner möttes under torsdagen och fredagen på Söderfors herrgård för att bland annat diskutera den länsstrategi som ska utformas kring mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar.
I dagsläget kan det skilja sig från kommun till kommun hur man väljer att tolka socialtjänstlagen och hur man väljer att handlägga ärenden. Alla kommuner i länet har inte heller samma förutsättningar.
– I en större kommun som Uppsala finns stora skolor med olika klasser och nivåer, medan det i Tierp finns en enda introduktionsklass för språkundervisning. Även barnen är medvetna om skillnaderna, de har kontakt med varandra och kan säga att ”i den kommunen får de det här...”, säger Matthew McNeill vid socialtjänsten i Tierp.
– Samtidigt finns en väldigt stor flexibilitet i de små kommunerna, de är bra på att hitta lösningar för sina ungdomar. När det gäller utbudet av aktiviteter är det dock lite mer begränsat på de mindre orterna, säger Claudia Forsberg, projektledare för länsstrategin.
Förhoppningen är att den nya länsstrategin ska leda till en mer likvärdig tolkning av lagen. En avsiktsförklaring ska brytas ned till konkreta mål, och genom uppföljningar ska man kunna fånga upp hur strategin har fungerat i praktiken, och hur den kan utvecklas. En fokusgrupp med representanter från olika instanser som socialtjänsten, skolan och barn- och ungdomspsykiatrin ska arbeta fram strategin som ska presenteras nästa år.
– Om det finns riktlinjer och ett nätverk så läggs inte ansvaret att tolka lagen på tjänstemannanivå och hos enskilda chefer. Det är också en säkerhet för barnen att de behandlas lika i hela länet, säger Matthew McNeill.
Bättre framförhållning är också något som kommunerna behöver satsa på enligt Matthew McNeill som efterlyser ökad kunskap hos de lokala politikerna. Claudia Forsberg instämmer och menar att det finns ett behov av att utbilda såväl politiker som chefer inom olika instanser så att man ökar kunskapen om hur de olika instansernas uppdrag ser ut i arbetet kring ensamkommande barn och ungdomar. I dagsläget finns en risk att problem skjuts upp och att kommunerna inte kommer att ha den beredskap som krävs med tanke på hur prognoserna för ensamkommande barn och ungdomar ser ut. Ett av de länsomfattande problemen är bostadsbristen.
– Det en konstant utmaning att skaffa lägenheter till ungdomarna i Tierps kommun. Eftersom det inte ser ut att bli lättare i framtiden måste kommunen ta fram långsiktiga planer, säger Matthew McNeill.
En annan utmaning i Tierp är arbetslösheten. De ensamkommande barnen och ungdomarna uppmuntras att studera så att de i framtiden kan söka kvalificerade arbeten.
En av dem som vill satsa på studier är 17-årige Mamadou Balde. Han bor i en lägenhet som han delar med en annan person, men tillhör samtidigt HVB-hemmet Bergis i Tierp. För ett år sedan kom han till Sverige efter att ha flytt från sitt hemland Guinea. Trots att han gärna skulle vilja återvända till hemlandet vågar han inte göra det på grund av risken att bli dödad. Att starta ett nytt liv i Sverige har varit utmanande, men Mamadou Balde finner stor trygghet hos personalen vid Bergis, och hos sin gode man som är som en mamma för honom.
Han har även funnit en sann vän i Skutskär som liksom han talar franska. På fritiden tränar han, umgås med kompisar och hjälper till med matematiken under Rädda barnens läxhjälp vid Tierps bibliotek. Var han ska bo i framtiden spelar ingen roll säger han, så länge han kan studera eller arbeta där. Nu ser han fram emot gymnasiestudierna som börjar nästa år.
– Jag vill jobba med matematik, gärna som ingenjör. Matematik är det enda ämnet som är likadant i hela världen, säger han.