En som har örnkoll både på fiskläget och fågellivet i och runt sjön är Sture Hogmark från Uppsala.
Sedan barndomen i Österbybruk är han regelbunden besökare vid vattnen runt Dannemora, inte minst många timmar denna vinter i ett fotogömsle vid sjökanten.
– Jag har nog kommit hit sedan 10-12-årsåldern. Det var då jag först fick låna farsans kikare och började spana på fågel, säger han.
Säsongens gömsle vid en holme tog han nyligen bort i tron att isen var på väg att ruttna. Men i går söndag bar sjöisen fortfarande och gör troligen så ett tag till.
– Isen ligger nog månaden ut om det inte blir väldigt varmt och ordentlig vind, säger han.
Det anser han är ovanligt sent. Vanligare är artrikedomen de vintrar syrebrist ger dukat bord. Sångsvanar, grågäss, tofsvipa, trutar och måsar, tranor och enstaka mäktiga men skygga havsörnar syns runt ett stråk av öppet vatten i isen. En tidigare vårdag i år har Sture Hogmark räknat in ett 30-tal örnar, andra vintrar med liknande fiskdöd minst ett 40-tal på samma dag.
– Det är inte bara tragik när fisken dör. De föder en lång kedja av fåglar, säger han.
Svanarna som guppar till bords har nära till det som bjuds i den grunda sjön.
– Den är ungefär en svanhals djup, konstaterar han.
Med bra kikare, tålamod och tur går det att beskåda kampen vid matbordet. Den mest kontrastrika kanske står mellan orädda kråkfåglar och majestätiska havsörnar. Men det gäller att passa på tillfället.
– Dagen efter att isen har gått upp drar örnarna härifrån.