"Fallskärmshoppning är inte en hobby, utan en livsstil"

I Tierp har Stockholms fallskärmsklubb skapat ett helt liv tillsammans, som är så mycket mer än bara fallskärmshoppning. "Alla är som en stor familj, oavsett ålder och yrke", säger medlemmen Maja Vesterberg.

Man använder sig av Gryttjoms flygfält i Tierp eftersom flygrummet i Stockholm är så upptaget. I tisdags avslutades SM i fallskärmshoppning som hölls här.

Man använder sig av Gryttjoms flygfält i Tierp eftersom flygrummet i Stockholm är så upptaget. I tisdags avslutades SM i fallskärmshoppning som hölls här.

Foto: Sofi Röjlar

Tierp2021-07-30 07:30

Lite norr om Månkarbo i Tierps kommun håller Stockholms fallskärmsklubb till, hit kommer människor från hela landet.

– Man får ett andrum i vardagen, här är det kravlöst, säger Alexander Luiga, vice ordförande i klubben.

undefined
Medlemmarna spenderar så mycket tid de kan på flygfältet i Tierp. Beroende på situationen kan det vara allt från helger till hela sommaren.

Stockholms fallskärmsklubb har ungefär 250 medlemmar och det finns 80 sommarbostäder vid flygfältet. De flesta bor i husvagn under säsongen men flera har köpt små stugor som står placerade tätt intill varandra.

Maja Vesterberg kommer hit hela vägen från Umeå. I vanliga fall är hon här under sin semester, men i år var det möjligt att spendera hela sommaren här.

– Jag tycker att den är mycket bättre här, mer folk och hoppning varje vardag. I Umeå bor vi inte på klubben så här är det en bättre gemenskap eftersom man hänger 24/7.

undefined
Maja Vesterber har varken husvagn eller stuga på området. Istället hyr hon in sig i en barack under sommaren.
undefined
Susana Leal bor i en stuga med sin pojkvän och hon tycker inte att storleken är ett problem. "Vi är här ute hela dagarna, i stugan sover vi bara", säger hon.

Karine Ehn och hennes familj är några av de som bor i en stuga under sommaren, resten av året bor familjen i Portugal. 

undefined
Karine Ehn har hoppat fallskärm i 21 år. Första gången var i Ryssland.

– Det är mysigt. Barnen tycker det är spännande och frågar hela tiden under året när vi ska åka till stugan, berättar hon.

undefined
I det gemensamma köket finns flera spisar ock kylskåp så att alla som vill ska ha möjlighet att laga mat.
undefined
Såhär ser Alexander Luigas stuga ut. Alla stugor är lika stora men hur det ser ut på insidan varierar.

Stugorna rymmer visserligen inte mycket mer än säng och en byrå. Kök och badrum har de nämligen gemensamt på klubben. Men det finns även de som inte har ett eget boende vid flygfältet. En av dem är Oliver Lantz som är 16 år. Han brukar använda övernattningsmöjligheten som finns i en barack, där det gäller att vara först till kvarn. Han har hoppat i ungefär ett år och kom till klubben utan familj eller vänner.

undefined
Oliver Lantzs ögon för fallskämshoppning öppnades för ett år sedan, när han var 15 år gammal.

– Jag har blivit jättebra bemöt och känner mig verkligen som en i gänget. Jag märker inte av åldersskillnaden, alla är väldigt pratglada och frågar om man vill hoppa med dem och så, säger han.

undefined
"Att komma hit och hoppa fallskärm en lite av en oas för mig. Jag är så avslappnad när jag kommer tillbaka till jobbet sen" säger Alexander Luiga.

Dagarna fylls med fallskärmshoppning, planet kan lyfta upp till 25 gånger per dag.

– Sen på kvällarna har vi en brasa och fyra grillar, och spelar musik. Ofta någon som har talang för att spela gitarr, säger Alexander Luiga och pekar på grillstugan.

undefined
Alla skyltar på området ser likadana ut som de på Arlanda.

Susana Leal beskriver medlemmarna i klubben som en familj.

– Det enkla sättet att beskriva det, även om vi aldrig träffats så är det "tjena min kusin" ungefär, berättar Susana Leal.

undefined
Susana Leal spenderar all sin lediga tid vid flygfältet, vilket blir en hel del då hon jobbar med skiftarbete på Arlanda och kan pendla dit från Tierp.

Tidigare i juli skakades klubben av en otrolig sorg, när åtta fallskärmshoppare och en pilot omkom i flygplansolyckan i Örebro.

– Men för att hedra dem fortsätter vi att göra det som de älskade mest, de är alltid med i våra tankar, säger Alexander Luiga.

undefined
Alexander Luiga gick fallskärmskurs tillsammans med sin son, "Vi skapade en gemensam hobby som pappa och son, och blev ännu tajtare".

Fallskärmshoppning är så mycket mer än att bara hoppa ut från planet och veckla ut sin fallskärm. Förutom den frihetskänsla som många beskriver, hålls det också internationella och nationella tävlingar i de olika grenar som finns.

– Jag tävlar i speed. Från att man går av planet ska man vara så snabb som möjligt i frifallet. Mitt snabbaste är 396 kilometer i timmen, säger Susana Leal.

Det finns även grenar där man hoppar tillsammans med andra.

– Min favorit är 10-manna speedformation. Då ska laget gå ur flygplanet i full fart och sedan greppa varandra för att bilda en formation på så kort tid som möjligt, berättar Alexander Luiga.

undefined
Här ser vi Peter Bendt tävla i grenen precision under årets SM i Tierp.

Maja Vesterberg tävlar i det som heter wingsuit-akrobatik. Då har man på sig en ekorrliknande dräkt och gör akrobatik i luften tillsammans med en partner. 

Att hoppa fallskärm är något som Maja vill göra så länge hon kan stå på benen.

– Fallskärmshoppning känns inte som en hobby utan som en livsstil, det är det här jag är. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hoppade, säger hon.

Fallskärmshoppning

De flesta som UNT pratade med på Gryttjoms flygfält i Tierp började hoppa fallskärm efter ett tandemhopp.

Ett tandemhopp är när man hoppar och sitter fast i en erfaren fallskärmshoppare. Man hoppar ofta från en höjd på 4 000 meter. Först faller man fritt ett tag, innan instruktören fäller ut fallskärmen.

För att få hoppa måste man vara 18 år gammal, eller från 12 år och uppåt med målsmans tillåtelse. Det krävs också att man är minst 140 centimeter lång.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!