Lite norr om Månkarbo i Tierps kommun håller Stockholms fallskärmsklubb till, hit kommer människor från hela landet.
– Man får ett andrum i vardagen, här är det kravlöst, säger Alexander Luiga, vice ordförande i klubben.
Stockholms fallskärmsklubb har ungefär 250 medlemmar och det finns 80 sommarbostäder vid flygfältet. De flesta bor i husvagn under säsongen men flera har köpt små stugor som står placerade tätt intill varandra.
Maja Vesterberg kommer hit hela vägen från Umeå. I vanliga fall är hon här under sin semester, men i år var det möjligt att spendera hela sommaren här.
– Jag tycker att den är mycket bättre här, mer folk och hoppning varje vardag. I Umeå bor vi inte på klubben så här är det en bättre gemenskap eftersom man hänger 24/7.
Karine Ehn och hennes familj är några av de som bor i en stuga under sommaren, resten av året bor familjen i Portugal.
– Det är mysigt. Barnen tycker det är spännande och frågar hela tiden under året när vi ska åka till stugan, berättar hon.
Stugorna rymmer visserligen inte mycket mer än säng och en byrå. Kök och badrum har de nämligen gemensamt på klubben. Men det finns även de som inte har ett eget boende vid flygfältet. En av dem är Oliver Lantz som är 16 år. Han brukar använda övernattningsmöjligheten som finns i en barack, där det gäller att vara först till kvarn. Han har hoppat i ungefär ett år och kom till klubben utan familj eller vänner.
– Jag har blivit jättebra bemöt och känner mig verkligen som en i gänget. Jag märker inte av åldersskillnaden, alla är väldigt pratglada och frågar om man vill hoppa med dem och så, säger han.
Dagarna fylls med fallskärmshoppning, planet kan lyfta upp till 25 gånger per dag.
– Sen på kvällarna har vi en brasa och fyra grillar, och spelar musik. Ofta någon som har talang för att spela gitarr, säger Alexander Luiga och pekar på grillstugan.
Susana Leal beskriver medlemmarna i klubben som en familj.
– Det enkla sättet att beskriva det, även om vi aldrig träffats så är det "tjena min kusin" ungefär, berättar Susana Leal.
Tidigare i juli skakades klubben av en otrolig sorg, när åtta fallskärmshoppare och en pilot omkom i flygplansolyckan i Örebro.
– Men för att hedra dem fortsätter vi att göra det som de älskade mest, de är alltid med i våra tankar, säger Alexander Luiga.
Fallskärmshoppning är så mycket mer än att bara hoppa ut från planet och veckla ut sin fallskärm. Förutom den frihetskänsla som många beskriver, hålls det också internationella och nationella tävlingar i de olika grenar som finns.
– Jag tävlar i speed. Från att man går av planet ska man vara så snabb som möjligt i frifallet. Mitt snabbaste är 396 kilometer i timmen, säger Susana Leal.
Det finns även grenar där man hoppar tillsammans med andra.
– Min favorit är 10-manna speedformation. Då ska laget gå ur flygplanet i full fart och sedan greppa varandra för att bilda en formation på så kort tid som möjligt, berättar Alexander Luiga.
Maja Vesterberg tävlar i det som heter wingsuit-akrobatik. Då har man på sig en ekorrliknande dräkt och gör akrobatik i luften tillsammans med en partner.
Att hoppa fallskärm är något som Maja vill göra så länge hon kan stå på benen.
– Fallskärmshoppning känns inte som en hobby utan som en livsstil, det är det här jag är. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hoppade, säger hon.