I mars väntas kommunen och landstinget besluta om fortsättningen.
Tankarna om ett närvårdscentrum handlar inte nödvändigtvis om att skap en ny fysisk vårdenhet. Målet är att hitta metoder och organisatoriska former för stärkt samverkan mellan kommun och landsting. De vårdbehövande ska vara i centrum oavsett administrativa gränser.
Arbetet med förstudien i Tierp leds av närvårdskoordinator Susanne Ahlman. Den har bland annat bestått av samråd med brukargrupper, intervjuer och enkäter med personal i berörda verksamheter och ledningspersoner. Med utgångspunkt i förstudien ger hon några exempel på den tänkta inriktningen:
– Psykisk ohälsa är ett område. Vård och omsorg är klart inriktad på människor med mer omfattande problem, men det finns en gråzon. Vi saknar samverkansarbete för vuxna med lindrigare former av psykisk ohälsa.
Hon hänvisar till tillgänglig statistik som visar på ökat behov av råd, vård och behandling mot exempelvis nedstämdhet och sömnproblem.
Andra områden som kan fungera smidigare än i dag med ett närvårdscentrum som arbetsmodell är rehabilitering, vårdövergångar – alltså när patienter flyttar mellan olika vårdformer – och palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede. Kommande rådslag kring förstudien ska leda fram till vad aktörerna vill ska rymmas i begreppet närvårdscentrum.
– De som är yrkesverksamma är tydliga i sina svar med att det finns strukturella hinder mot en lösningsfokusering, mot att göra det bästa för den enskilde.
Modellen närvårdscentrum ska förhoppningsvis minska sådana oklarheter i ansvarsfördelning mellan landsting och kommuner, men även undvika resursslöseri som följer av att bygga upp parallella verksamheter.
– Förstudiens resultat om förutsättningar ger ett brett perspektiv på vad det kan innehålla, säger Susanne Ahlman.
Att vården möter patienten ute i geografin kan bli lika aktuellt som att få en sängplats i Tierps köping.