Himlen fylldes av färger när årets hoppstart drog i gång i Gryttjom i helgen. Över sjuttio proffs, ledare och nybörjare hade samlats i det vackra vädret för att trotsa logiken och slänga sig ut.
- Åh, va skönt! Har du sett den här himlen? Det kan inte bli bättre, utbrast tävlingshopparen Daniel Hagström med ett brett leende efter att ha landat från söndagens första hopp.
Ett hopp går fort, att falla handlöst från 4000 meters höjd tar cirka en minut. Landningen med utlöst fallskärm tar ytterligare några minuter. Det vackra vädret lockade många hoppare vid Gryttjoms flygfält att trotsa tyngdlagen och leka lite extra i vinden.
- Det finns inget bättre. Jag kan inte beskriva det, men det är härligt och så sjukt befriande, sa Sofia Lundberg, rutinerad hoppare som gjorde årets andra hopp tillsammans med vännen Cornelia Franzén.
Hopparna i Stockholms Fallskärmsklubb är allt ifrån åttioettåriga pensionärer till tonåringar. Föreningen som har 350 medlemmar drivs helt på ideell basis och ordförande för klubben är Peter Törnestam.
- Vi har sett en rejäl ökning i deltagare sedan förra året, det finns ett stort intresse för det här. Vissa vill bara checka av det på sin lista, andra blir som jag, helt fast, sa Peter Törnestam som hoppat fallskärm sedan 1984 och är en av trettio ideella som driver Stockholms Fallskärmsklubb.
Längs det kvadratkilometer stora flygfältet fanns två landningsbanor och en rund sandbunker som hjälpte hopparna att hitta rätt. Färgglada flaggor stod utställda för att avgöra vindstyrkan.
- Det gäller att landa i motvind och man bör inte hoppa i alltför stark vind, då kan man skada sig i landningen. Det finns alltid risker för skador när man hoppar fallskärm, men jag tror att fler är medvetna om säkerhetsriskerna idag än för trettio år sedan, sa Peter Törnestam
Alla var inte lika rutinerade och i klubbhuset fanns en hel del nybörjare på plats. Tanzina Hoq tog sitt certifikat förra året och var nervös inför årets första hopp.
- Första gången jag hoppade fick jag en chock, jag var dödsskraj. Det tog mig säkert femton gånger innan jag kom över paniken.
Varför gör du det?
- Det är en otrolig känsla. Man tappar kontrollen samtidigt som man återtar den. Jag kommer definitivt att fortsätta, det här är som en drog, sa Tanzina Hoq.