Bruket av gravstenar har gott ned kraftigt i Sverige de senaste två decennierna och de gravstenar som nytillverkas återanvänds i en allt snabbare takt, men inte på det sätt som man kanske först tänker sig. De flesta krossas och blir till smågrus på trädgårdsgången.
Kyrkvaktmästaren i Marma Stig Svensson tycker att det är ledsamt att gravar och gravstenar försvinner.
– Det är bygdens historia som avspeglas i dem. Man vårdar minnet inte bara av en person utan också av bygden med välvårdade gravstenar. Men det har blivit lite slit och släng över det här. Redan efter tio år kan de anhöriga säga upp en grav numera, säger han.
Men vad ska man då säga om själva placeringen? Kan det vara anstötligt att stapla gravstenar invid och inom synhåll från kyrkogård och minneslund?
– Jo, men vi har inte utrymme. Stenarna ska hämtas, men det har inte löst sig med grustaget, säger Stig Svensson.
Det är kyrkogårdsförvaltningen i Älvkarleby-Skutskär församling som ansvarar för gravvården i Marma. Ett skäl till att gravstenar oftast inte återanvänds som gravstenar är att de stenhuggerier som tillverkar dem gärna vill jobba med ny och garanterat sprickfri sten. Den vanligaste materialet är granit, men även sandsten och marmorsten förekommer. Fina stenar kan slipas om och graveras på nytt, men det blir alltmer ovanligt. Elisabeth Ahlström är vd på Västerviks stenhuggeri, en av de mest anlitade i landet:
– Det kan vara dyrare att återanvända en gravsten än att göra en ny. Det tillkommer transporter och vissa fall mer bearbetning, säger hon.
Det är gravrättsinnehavaren som äger gravstenen och som ansvarar för att den står rakt och även tas bort när man inte längre gör anspråk på graven. När så sker eller gravrättsinnehavaren dör och ingen annan anhörig eller någon frivillig vill ta över gravrätten, låter kyrkogårdsförvaltningen graven stå i tre år innan graven och gravstenen kan tas bort. Men först görs en inventering av stenarnas eventuella kulturella värde. Om det finns något kulturhistoriskt intressant med den, om den har en ovanlig eller tidstypisk dekor eller om den har stått på en grav som tillhör en person som har gjort betydande insatser för bygden, kan kyrkogårdsförvaltningen åta sig att sköta graven och gravstenen under en bestämd tidsperiod. Praktgravar kan få nya funktioner som små minnesplatser för askgravar, men i övrigt behålla sin utformning och sina inskriptioner. Den här kulturvården sker i samarbete med länsantikvarieämbetena.