En flygtur med propellern på ryggen
Claes-Åke Eriksson gör en "touch n' go" innan han återigen lyfter med sin paramotor. Att träna starter och landningar är nämligen det viktigaste för en skärmflygare med motor på ryggen.
- Vi har nyligen blivit en del av Svenska skärmflygarförbundet och det innebär ett större regelverk än tidigare. Motorerna måste vara godkända och från årsskiftet kommer vi dessutom att ordna fler utbildningar. Alla som flyger
måste nämligen ha licens, säger Pierre Rosén från Kåseberga i Skåne, en av fem paramotorinstruktörer i landet.
Skärmflygning kräver antingen ett berg att hoppa ut från eller en vinsch att dras upp i luften med. Skärmflygning med motor, paramotor, har dock inga sådana krav. I stället sitter flygaren i en sele med motor och propeller på ryggen och kan själv ta sig upp i luften med sin skärm och flyger sedan fram i maklig takt.
Långsam flygning
— Det är just det som är charmen, att man flyger så långsamt. Och så är det bra att man kan ta utrustningen med sig i bagageluckan och åka dit man vill flyga, säger Claes-Åke Eriksson.
Vid helgens paramotorträff i Tierp deltog skärmflygare från Skåne i söder till Sundsvall i norr. Några tjejer syntes dock inte till, något som Pierre Rosén beklagar. Hittills har varken han eller någon av hans kolleger examinerat någon paramotortjej och det tror han främst beror på motorns vikt.
— En motor väger mellan 20 och 30 kilo. Väl uppe i luften märker man inte av vikten, men man måste ju klara av att själv släpa sin utrustning från bilen till det öppna fältet, säger han.
Så jobbar vi med nyheter