Bild- och formläraren Kajsa Gustafsson undervisar på Kulturskolan och jobbade under hösten med projektet Sagolika bilder av Tierp på tre skolor i kommunen. Nu har turen kommit till årskurs 3 och 4 på Mehede skola.
När UNT kommer in i klassrummet visar Kajsa Gustafsson en bild med mystiska och fantasifulla inslag på en skärm. Några elever har vänt sig om medan de andra eleverna beskriver bilden så detaljerat de bara kan för de som inte ser. ”Elefanter med långa skelettben” och ”mörk, murrig himmel” är några av de beskrivningar som uttrycks.
– Man iakttar bilden mer aktivt när man ska beskriva exakt vad man ser. När någon beskriver en bild för en ser man saker framför sig, men detta stämmer sällan överens med den verkliga bilden, vilket gör den här övningen spännande, säger Kajsa Gustafsson.
Tidigare under lektionen har eleverna fått rita bilder av sina egna hus och nästa uppgift blir att de ska lägga in mystiska inslag i bilden.
Tioåriga Nellie Hedlund planerar att rita ”Bigfoot”-spår i snön runt det gula huset som hon har ritat.
– Det blev svårare när vi skulle göra något mystiskt med bilden, säger hon och börjar trevande skissa på fotspåren.
Vid ett annat bord sitter Oliver Larsson-Snygg, tio år, som har ritat av sitt röda hus med många fönster. Nu ritar han ett huvud i ett av fönstren.
– Det är en inbrottstjuv som har kommit in genom en öppen dörr, säger han och pekar på den öppna dörren på kortsidan av huset.
Innan lektionen är slut ger Kajsa Gustafsson eleverna en läxa till nästa gång: de ska försöka komma på något mystiskt att rita eller fota, som kan få någon annan att berätta en spännande historia.
I vår ska eleverna välja ut en av sina mystiska bilder att göra till vykort. Därefter ska de skicka vykortet till någon som kan berätta en historia kring bilden.
– I en av skolorna som jag jobbade med i höstas har nästan alla vykort som skickats iväg kommit tillbaka med nedskrivna historier, vilket är jätteroligt, säger Kajsa Gustafsson.
Projektet i sin helhet handlar om att visa hur bilder kan skapa historier. Därmed kan bildskapandet bli mer intressant, menar Kajsa Gustafsson.
– När bilden blir ett språk så tänker man mer på vad bilden berättar.
Till hösten hoppas hon att mängden vykort med berättelser kan bilda en utställning i Tierps bibliotek.
– Då tänker jag mig att det ska vara möjligt för barn och vuxna att på plats skapa fler berättelser och bilder, utifrån den inspiration man får av vykorten.