Klockan 14.26 avgår den skolbuss som ska köra hem Aspenskolans elever som bor längs med sträckan som går ända bort till Söderfors. Normalt sett tar det cirka 20 minuter att köra från punkt A till punkt B.
En sträcka som kan ses som kort, men för de förare som kör sträckan kan resan upplevas som både lång, jobbig och ångestladdad på grund av elevernas skrik, stök och bråk.
– Ungdomar måste få låta lite mer, det är bara så. Eleverna har bråkat, varit högljudda och kastat skräp på varandra, men de har alltid lyssnat på föraren när denne säger att det räcker. Nu når man inte fram längre, säger Nobinas bussförare Inger Ögren.
Hon har arbetat som busschaufför i över 30 år och har kört den här sträcken till och från sedan 1987. Hon berättar att det alltid har varit lite stökigt, men aldrig så stökigt som det har blivit de senaste åren. Hon är även arbetsplats- och skyddsombud.
– Ibland behöver jag riva i och säga till dem att exempelvis sätta sig ner i bussen och då säger de: "Håll käften jävla hora och kör." De orden har inte funnits tidigare, och det är kränkande.
– Hade jag varit ny inom yrket hade jag förmodligen gått hem och gråtit, men nu så blir jag så himla förbannad. Jag begär inte att de ska sitta still som små ljus, men jag begär att de ska kunna uppföra sig så som man gör i en offentlig miljö.
Förutom att Aspenskolans elever är stökiga inne i själva bussen, så pågår det även en del stök i samband med att eleverna ska kliva ombord på bussen vid skolan då de inte håller sig på rätt sida av det skyddsräcke som finns i anslutning till busshållplatsen. Något som är totalt livsfarligt menar hon.
– De måste vara på rätt sida av räcket för att vi tryggt ska kunna stanna bussen och påbörja pålastningen vid den ficka som finns där. Men det fungerar inte då eleverna är på fel sida, och när vi kommer in med bussen så flyttar de inte på sig, vilket är väldigt farligt.
– I fjol hade vi ett möte med Aspenskolans rektor och då lovade de att det skulle bli bättre och man skulle ha en representant från skolan som skulle vara med vid ombordstigningen. Vilket det var första veckan, men sen kom den personen inte tillbaka och då var det färdigt igen. Men vi vill ju att det ska fungera och att det ska bli lugnare.