– Ett exempel på svensk naturvård när den är som bäst. Det säger Upplandsstiftelsens projektledare Pär Eriksson.
Han syftar på den breda samverkan i projektet från stat, landsting och kommun till de stora skogsägande bolagen Fortum och Bergvik samt Naturskyddsföreningen. Den sistnämnda organisationen inte minst viktig genom ett särskilt flerårigt avtal med Upplandsstiftelsen.
För samverkan och arbete på bred front är nödvändigt:
– Det behövs för att vi ska få så stora arealer som möjligt för att kunna skydda den här arten. Det krävs stora tag för att vända en hundraårig negativ trend.
Snart ska det pågående arbetet med att genom ringbarkning skada eller döda närmare tvåtusen lövträd i ett område vid Untra, Bredforsen och Båtfors avslutas. Medräknat dessa reservat är det sammanlagt drygt 1 000 hektar skog som därmed blivit bättre livsmiljö för insekter och fåglar.
Förutom ringbarkning omfattar naturvårdsinsatserna röjning av barrskog för att gynna lövträd.
– I allmänhet röjs lövträd. Här gör vi precis tvärtom, vi röjer planterad gran och ger plats för en självföryngring av lövträd. Så skulle det se ut naturligt, med en lång lövträdsgeneration utan granplantering, säger Pär Eriksson.
Han menar att den traditionella röjningen av lövskog skapat en miljöskuld och en stor brist på död ved, men som omfattande ringbarkning nu ska betala tillbaka.
Den sällsynta vitryggen lever av insekter som trivs i död ved, till exempel omkring 900 skalbaggsarter som särskilt trivs i sådan miljö. Genom ringbarkning påskyndas processen som ger de för hackspetten nödvändiga insekterna bra livsbetingelser.
Utöver skogsvårdande insatser behöver fåglarna mer handgriplig hjälp på traven. Det sker genom utsättning av fågelungar från avel.
– I år är ytterligare 15-20 fåglar på gång från Nordens Ark, säger Pär Eriksson.
Med några års mellanrum har tidigare ett par kullar om 10-15 ungar satts ut och arbetet ser ut att kunna ge resultat på lite sikt, även om utsättningen kräver mycket efterarbete.
– Vi räknar med att 70-80 procent dör första vintern, säger Pär Eriksson. Detta trots ett tålmodigt arbete med att mata ungarna med larver sommar och höst och förse dem talgbollar vintertid.
Eftersom vitryggen är en så kallad paraplyart har arbetet för att gynna den också stor symbolisk betydelse.
– Lyckas vi bevara den är det så otroligt många andra arter som följer med av bara farten, säger Pär Eriksson.