I Furuvik är det full fart bland kängurur, får och getter.
Furuviksparken öppnar för allmänheten den 25 maj. Men att detta ska vara en publik anläggning om bara några veckor är svårt att tro när man gör ett besök på försäsongen i mitten av april. Vintern har varit lång och det är mycket jobb som ska hinnas med under några korta och genomblöta vårveckor. På fler håll pågår snickerijobb. En grävskopa gräver i en damm. Överallt är det lerigt och smetigt. Och känguruer, får och manfår har fått ungar. Getterna och en kungsboa väntas föda snart. Men orangutangerna och schimpanserna har varit avhållsamma.
Vi börjar med att gå bort till huset vid känguruernas hägn. Här inne är det varmt och skönt, för här lyser lampor med UV-ljus och infravärme. Djuren härstammar ju från Australien. De är dock inte så främmande för snö och kyla som man skulle kunna tro. De skuttar gärna omkring i hägnet även om det är lite snö. Men isiga underlag undviker de tvåfotade hoppande djuren och det kan man förstå.
Rakt under en värmelampa sitter en hona med det Australienklingande namnet Sydney och har en unge i pungen. Ungen tittar ut just som fotografen plockar fram sin kamera. Både mamman och ungen blir stilla och stirrar i kameran. Efter en stund drar de sig undan längs väggen. Ungen hoppar ur pungen ibland. Det tyder på att den avlades för sex-sju månader sedan. Den prövar sina ben.
- Honan än dräktig någon månad, sedan kryper ungen upp i pungen och stannar där mellan sex och åtta månader. Jag tror aldrig att någon djurvårdare har sett en kängurufödsel, säger djurvårdaren Eva Hjelm.
Kängurur är inte en hotad djurart och de förökar sig ganska friskt. I Furuvik går hanar och honor tillsammans i inhägnaden och rätt som det är blir det ungar. En ung och viril hanne har fått ett hormonchip instoppat i kroppen, detta för att hålla honom på mattan. Djurparken försöker inte styra reproduktionen utan reglerar mängden djur genom byten med andra djurparker i Europa. Härmed sprids också generna.
Vi går vidare. I ett hus i närheten ligger ett gäng getter med tjocka magar och väntar på att det ska bli dags att föda. Avelsbocken har gjort sitt. Han släpptes fram under några dagar i november och arbetade snabbt och effektivt.
- Han betäckte 15 getter. Av dem blev tolv dräktiga, berättar djurvårdaren Eva Jonsson.
Därefter blev bocken såld till en lantgård. Han får en massa döttrar i Furuvik, så där är det ingen idé att fortsätta avelsarbetet. Furuvik har ett uppdrag att hålla genbankerna i ordning för att bevara arterna. Bland hotade svenska lantraser som parken har tagit sig an märks hedemorahöns, gestrikefår, roslagsfår, ölandsgås och s k fjällnära boskap.
- Det gäller att hålla raserna rena och aldrig blanda olika raser, säger djurvårdaren Eva Hjelm.
I öppningen till ett annat hus står manfåret Molly och glor med sin unge Megasen. Manfår är nordafrikanska djur som heter får, men som snarast är bergsgetter.
Så kommer vi till fåren. Här skuttar några bagglamm omkring, endast någon vecka gamla. Baggen har fullgjort sin uppgiftt. Lammen är svarta och vita, för tackan var brokig till färgen och baggen svart. Rasen är roslagsfår.
- Det här är höjdpunkten på året. Man är engagerad och hoppas att allt ska gå bra. Det händer att ett ben ligger fel inför födseln och då får man vara med och hjälpa till, säger Eva Jonasson.
Till sist går vi in i aphuset. Även här lever könen tillsammans och plötsligt så händer det. Bland sakiaporna är det full fart. Sakiapor finns i regnskogen i norra Brasilien och är utrotningshotade på grund av den växande skogsindustrin. I Furuvik har de en egen liten regnskog inomhus. Värmen och fukten slår tillbaka när vi kliver in från den råa kylan utomhus. En pigg och alert ettårig apa vid namn Roger kommer farande och skjuter upp ryggen för att göra sig stor och märkvärdig, men just då har fotografens kamera immat igen. Han får dock fler chanser med Roger i olika poser. Roger spänner också ögonen i reporterns penna, så det är bäst att hålla i den.
- Det händer att de stoppar ned sina händer i mina byxfickor för att ta saker. Sakiapor är kul att jobba med. De är busiga och påhittiga, säger Eva Hjelm.
Schimpanser finns det många av och djurparker i Europa byter apor och andra djurarter med varandra för att generna ska spridas. Samarbetet heter EAZA, European association for Zoos and Aquariums. Ensam herre på täppan bland schimpnserna i Furuvik är Santino, känd från medierna, men han är kastrerad och inte särskilt intresserad av honorna.
I Furuvik finns också ett strävsamt orangutangpar. De har ännu inga ungar.
- Vi hoppas ju på det. Men de bestämmer själva, säger Eva Hjelm.