"Det blir intressekonflikter"
Anne Stålberg i Sandby var ute på lodjursjakt i vintras. Hon tycker att det vore bra om stammen hölls efter bättre. För rådjurens skull. Och dessutom oroar hon sig numera för att ha sina taxar lösa i skogen. Vorstehn Katla lär kunna freda sig.
Anne Stålberg.
Foto: Ann Svalander
— Jag vet inte hur det skulle se ut i framtiden annars. Det blir en annan sorts jakt om rovdjursinslaget blir större. För visst har rådjuren minskat drastiskt de sista åren, fast om det bara har med lon att göra, det kan inte jag uttala mig om. Men intressekonflikter blir det.
Hon har sett vad lodjuret kan ställa till med:
— Jag träffade på en stor råbock i vintras och den var bara tagen i strupen. Inte vet jag om lokatten skulle komma tillbaka och ta hand om den men den hade då hunnit bli ganska så djupfryst i alla fall. Och jag blir inte glad, det är klart. Vi jagar ju rådjur — det har vi våra taxar till — och vi känner vår skog och vet var de går. Vi vill förstås kunna fortsätta med den typen av jakt vi har riktat in oss på.
Än tryter visserligen inte rådjuren på Anne Stålbergs jaktmarker men hon vet jaktlag i Gävle som hade helt rådjursrent för ett par år sedan när det var mycket lo där uppe.
— Och blir katterna för många tar rådjuren slut och lon måste flytta den också, så då har vi ändå ingen stam att tala om.
Anne Stålberg tycker att årets tilldelning på två lon i hela länet var för liten och hoppas att man ska få skjuta fler.
— För åtminstone här i Norduppland har vi gott om lokatt nu. Fast då lär man gå ihop och samjaga. I fjol hade vi dragit ihop ett gäng och följde färska spår — dessvärre in på andras marker så det var ingenting att göra något åt.
Så jobbar vi med nyheter