Evelina Wickman öppnar dörren med ett stort leende iklädd blommig långklänning. Hon har semester från läraryrket och är hemma i huset i Munga där hon bor med Per-Johan sedan 2008. Per-Johan är på jobbet i färgbutiken inne i Tierp och morgon ska det nygifta paret äntligen få semester tillsammans.
Evelina och Per-Johan träffades 2006 i Tierp genom gemensamma vänner.
– Vi har alltid haft en dröm om att gifta oss i framtiden och förra sommaren när jag fyllde 25 gick han plötsligt ner på knä inför alla vännerna och friade, säger Evelina.
Då hade de varit förlovade i tre år och bestämde att de ville gifta sig traditionsenligt, inom ett år. Per-Johan hade redan köpt vigselring, den som nu sitter på Evelinas finger. Det skulle bli ett sommarbröllop, någon annat kom inte på tal.
– Allt är ju mycket lättare på sommaren. Det är fint med vinterbröllop, men man kan ju inte veta om det är någon snö, säger hon och fortsätter:
– Vi hade aldrig en tanke på att fly i väg ensamma och gifta oss, det viktigaste för oss var att alla skulle samlas. Vi trodde att det skulle gå på över 100 000 kronor, nu vet vi att det gick på nästan 200 000. Vi tänkte att det är ju bara en gång i livet alla samlas på det här sättet.
Efter ett år av planering ägde bröllopet rum i början av sommaren i Tierps kyrka med ett 80-tal gäster.
Det mesta av bröllopsceremonin var traditionsenlig, med två bestmans, två tärnor och en näbb.
– Först tänkte vi att pappa skulle lämna över mig, men det skulle ha blivit alldeles för blödigt. Jag försökte hålla klänningen så hemlig som möjligt. Men Pelle fick se mig hemma i huset innan vi åkte till kyrkan, annars hade han nog inte pallat, han är ganska blödig.
Och det var Pelles blödighet som fick Evelina att agera som lugnet själv i kyrkan.
– Jag blev så glad när jag såg alla samlade. Pelle höll på att bryta ihop flera gånger och räknade saker i taket och jag gick in i någon ansvarsroll, säger hon och skrattar.
Evelina och Per-Johan valde att ha festen i orangeriet vid Örbyhus slott, en lokal som främst går att nyttja sommartid.
På övervåningen i huset visar Evelina minnen från bröllopet; alla bröllopsböckerna hon läste innan bröllopet, inbjudningskort, placeringskarta, brudparet från tårtan, och – den gräddvita spetsklänningen med snörning i ryggen, som bär spår av många timmars dans.
– Allt blev så lyckat, vi gick hem i soluppgång klockan halv fem med våra bästa vänner.