Vad gör Vallonbruk i Uppland?
– Det är en paraplyorganisation. Verksamheten har två ben - att hjälpa till och marknadsföra bruken och att berätta om kulturarvet. Föreningen bildades 1996, har två anställda, uppåt hundra medlemmar och kontakt med många aktiva på de enskilda bruken.
Hur många vallonbruk finns det i Uppland?
– Ett tjugotal. En del är stora och med en omfattande verksamhet, Lövsta bruk till exempel. Andra är mindre och har inte några visningar.
Hur blev du engagerad i det här?
– Det finns en politisk styrning från början. Tierps kommun utser ordförande och Östhammars kommun vice ordförande. Tack vare mitt politiska engagemang i Tierps kommun fick jag frågan om att blir ordförande och senare tog jag över som verksamhetsledare.
Konkret, vad gör ni för att stötta bruken i Uppland?
– Vi bistår de aktiva ute på bruken med marknadsföringsåtgärder, hur man kan söka pengar, genomför guideutbildningar med mera.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Att träffa alla entusiastiska, stolta människor som jobbar ideellt för brukens bästa. Det finns en stor kunskap som är rolig att dela. Roligt är också att höra någon säga att de haft en bra säsong, att slitet som lagts ner fått besökare att strömma till.
Men den senaste veckan har inte varit så kul, flera finansiärer har hoppat av, däribland Tierps kommun, Östhammars kommun och Regionförbundet. Föreningen går miste om ett stöd på uppåt en halv miljon kronor.
– Det stämmer. Vi har haft det lite på känn. Sen kan jag tycka att det är synd att vi inte fått en motivering från alla håll varför man hoppar av. Östhammar har motiverat sitt beslut, men Tierp har inte sagt någonting.
Vad kunde ni ha gjort bättre för att få behålla stödet?
– Vi har inte kunnat visa att vi behövs - inte varit tillräckligt tydliga i konturen. Här har vi varit dåliga.
Ett stöd på cirka en halv miljon kronor försvinner, föreningen riskerar att lösas upp. Vad får det här för konsekvenser för vallonbruken?
– De som jobbar på bruken får svårt att marknadsföra sig. De har inga möjligheter att göra det själva. I förlängningen påverkas också näringen på landsbygden: kaféer, affärer, hantverkare, bensinstationer.
En käftsmäll för landsbygden?
– Ja, det är risk att det kan bli så. Det finns få som lever enbart på vallonbruken man många har en del av sina inkomster härifrån tack vare turismen. Och Tierps kommun bygger på bruksorter som Ullfors, Karlholm, Strömsberg, där en del av försörjningen för folk nu kan försvinna.
Den ekonomiska delen är viktig, men varför ska man annars bry sig om bruken?
– Vi ska komma ihåg att vårt välstånd byggdes upp av folk som jobbade hårt med att hugga ner träd, göra kol och få fram det till masugnarna. Det hårda jobbet i smedjan - ett strävsamt liv. Vi behöver inte gå mer än 150 år tillbaka i tiden så var det helt annorlunda mot i dag. Jag tycker att det är en plikt att berätta om det här.
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag slutar min tjänst till årsskiftet. Sen är jag sugen på att guida och dra nytta av mina teaterkunskaper. Det är viktigt att berätta om det slit som var vardag för våra förfäder. Även om Vallonbruk i Uppland försvinner så finns ett starkt engagemang för bruken.
erik.leijonhufuvd@unt.se