– Japanerna var kolugna och tog hand om oss. Det är jobbigt att inte vara hos dem nu, säger de.
I fredags, en vecka efter jordbävningen i Japan, återvände Henrik Jansson, 19, och Oscar Strömberg, 18, hem till Sverige. Som en del av utbildningen på Wilhelm Haglunds gymnasium i Gimo har de gjort praktik på Sandvikkoncernens fabriker utanför Sendai.Tre veckor hann de arbeta innan skalven kom.
– De två första var lätta och mest roliga att få uppleva, det tredje kände vi snabbt att var något helt annat, säger Oscar Strömberg.
Båda två satt kvar på sina kontorsstolar, men när skalvet varade längre än tio sekunder uppmanades de att sätta sig under borden. Efter en stund sprack golvet och betongmoln dammade upp.
– Arbetsledaren pratade hela tiden med oss så vi höll oss lugna, säger Henrik Jansson.
Fabriken utrymdes och när man kontrollerat att all personal var oskadd fick de ta ledigt över helgen. Tanken var att de skulle återvända som vanligt på måndagen.
– Men på väg hem uppfattade jag ordet ”tsunami” på bilradion och insåg att det skulle bli mycket värre, säger Henrik Jansson.
Sex mil från kusten kunde killarna ändå känna sig trygga.
När de kom hem till sina värdfamiljer var husen i en stor oreda, stenmurar och elstolpar hade rasat utanför. Men ingen verkade särskilt orolig.
– Japanerna är otroligt lugna och gästvänliga. De var mest ledsna för att det var stökigt och bad oss om förlåtelse.
På natten sov de för säkerhets skull i bilen. Under dagarna som följde låg större delen av Japans el- och telefonnät nere. Tack vare en generator kunde Henrik Jansson följa nyheterna på tv, Oscar Strömberg fick tidnigarna översatta av sin värdfamilj.
– Rapporteringen var väldigt odramatisk och de visade inga lik, säger Henrik Jansson.
De fascinerades av hur artigt lokalbefolkningen väntade vid vatten- och bensinransoneringen, och hur man minimerade sina inköp för att ingen skulle bli utan mat. Henrik Jansson följde även med när vatten transporterades till äldre personer som inte tog sig till utransoneringen.
– Jag kände att jag ville stanna i Japan och hjälpa till, säger han.
När nyheten om kärnkraftsläckan kom fick han tänka om. Ett räddningsplan skulle hämta dem och de fick sätta sig på en buss till Nagoya. Arton timmar färdades de på grund av en omväg för att undvika kärnkraftverket. På fredagskvällen landade planet i Sverige.
Båda killarna känner att de vill åka tillbaka till Japan. De bryr sig om och tänker mycket på värdfamiljerna och kollegerna som är kvar.
– Vi har kommit landet mycket närmare nu än om vi inte hade varit med om jordbävningen, konstaterar de.