Inne i ett av fikarummen träffar vi tandhygienisten Ulrika Olsson från Folktandvården i Tierp och ett av munvårdsombuden på Wesslandia, Karin Berg. Två viktiga kuggar i lagarbetet runt de äldres munhälsa.
– Mår man inte bra i munnen så mår man inte bra i resten av kroppen, säger Ulrika Olsson, som arbetat med uppsökande tandvård och utfört munhälsobedömningar i cirka 15 år. De senaste tre åren har hon arbetat med ett munvårdsprojekt som utgått från Folktandvårdens kunskapscentrum för äldretandvård, och där Wesslandia har varit en viktig del.
Trots kunskapen om att sjukdomar i munnen påverkar den allmänna hälsan är munvården många gånger åsidosatt bland äldre personer. De förlorar kontakten med sin ordinarie tandläkare. Besöken glesas ut. Alla har inte kunskaper om vad som krävs för att få nödvändig tandvård, subventionerad tandvård, vilket gör att tandvården blir dyrare än den skulle behöva vara.
Och problemen stannar inte här: Många anställda i vården upplever att de boendes dagliga munvård tillhör kategorin svårbemästrade uppgifter.
– Stänger de igen är det inte mycket man kan göra, säger Karin Berg.
Enligt Ulrika Olsson kan tandborstningen, eller ta ut en protes, upplevas som ett intrång både för vårdtagaren och för personalen.
– Munnen är intim. Det är svårt att släppa in och svårt att utföra. När det inte går att samverka, om personen inte förstår och protesterar, är det här ingen lätt uppgift för personalen, säger Ulrika Olsson.
Hon beslutade sig för tre år sedan för att undersöka mer grundligt varför munhälsan är ett problem, för att sedan tillsammans med personalen på Wesslandia hitta vägar till en bättre munvård.
I en enkät som personalen fick fylla i framkom att tandborstning uppfattades som det mest besvärliga i den dagliga omvårdnaden. Åtta av tio anställda kryssade i det svaret, vilket kan jämföras med att nästan ingen upplevde matning som betungande.
Bristande kunskaper, avsaknad av rutiner och att munhälsan inte kom upp regelbundet i arbetet. Det var några förklaringar till att personalen beskrev munvården som ett problem i jobbvardagen. En del kände sig också lite dumma över att misslyckas med momentet: ”Är det bara jag som inte klarar av det?”
Tack vare bland annat utbildning för fast anställd personal och vikarier, nya rutiner, en munvårdspärm där frågor kan ställas till tandhygienisten, checklistor, munvårdsombud och att munhälsan kommer upp regelbundet på arbetsplatsträffar så har Wesslandia i dag en Sverigeledande position inom munvård.
– Vi upptäcker tidigare när vårdtagare har ont. Det har blivit lättare för vi tänker mer på det, säger Karin Berg.
– De boende är renare i munnen, säger Ulrika Olsson.
”Den goda munvårdsrutinen” är väl inkörd på Wesslandia och personalen fortsätter att utveckla den. De som jobbar på Wesslandia har fått ett ökat självförtroende, och fler verktyg för att klara av uppgiften. Men munvården räknas fortfarande till de svårare inslagen i omvårdnaden. De äldre har olika tandborstningsvanor, olika många bryggor och inplantat i munnen. Det gäller att ha koll på vad som ska plockas ut och hur det sätts tillbaka.
Men det finns en plan att följa, en öppenhet runt munhälsan som inte fanns tidigare och ”vård i samverkan” fungerar mellan kommunen och Folktandvården i Tierp.
Nu är förhoppningen att arbetssättet på Wesslandia ska spridas till fler äldreboenden i kommunen, till hemtjänsten och utanför kommungränsen.
– Ytterst är det en fråga om rättvisa; att äldre får vara utan smärta i munnen, säger Ulrika Olsson.