De ska skildra Vendels historia

Sedan några år tillbaka öppnar Vendelbygden sina portar till Vendeldagen just den dagen och temat nästa år blir Vendels kyrkas och bygdens 700-åriga historia. Enligt en legend invigdes nämligen den färdiga kyrkan år 1310.

Nu har traktens kyrkoherde Erland Söderström som initierat jubileumsspelet ringt in till skrivarverkstad och deltagarna är fokuserade på de sju senaste århundradena.
Isa Schöier, dramatiker och skrivarpedagog, leder och inspirerar, förklarar att samlingen den här helgen är upptakten till vad som komma ska:
- Vi skissar på "skelettet" till pjäsen, har gått igenom århundrade för århundrade och plockat fram de mest intressanta och viktiga företeelserna. Vi gör djupdykningar i vissa årtal och i vissa tidsperioder som har varit milstolpar i Vendels historia, säger hon.
Helgens samling kommer att följas upp med regelbundna träffar ända fram till Vendelbygden slår upp sina portar för Vendeldagen.

Allt eftersom deltagarna sveper tankarna omkring sig och landar i en scen, en historisk berättelse, skrivs den ned på stora pappersark.
Den här stunden har de 1800-talet för ögonen.
- Något hände här i Vendel i slutet av 1880-talet, börjar Christer Wiklund. Han är inflyttad till Vendel från Stockholm, historiskt intresserad och amatörskådespelare i teatergruppen Vendels kråkteater som är en brokig samling av nordupplänningar.
Det är meningen att medlemmar ur teatergruppen deltar i skådespelet.

Men vad var det som hände i kyrkan och i bygden i slutet av 1880-talet? Deltagarna i skrivarverkstaden berättar.
- Folket var inte särskilt intresserad av kyrkan, frikyrkan bröt mark och växte och lockade folk till små bönehus och kapell... Vendel var en tråkig bygd, många emigrerade hellre till Nordamerika än att stanna kvar i den uppländska myllan, säger någon och Isa Schöier nyper tag om företeelsen och utvecklar tankarna.
- Vi kanske gör en särskild kavalkad över 1800-talet, börjar med utvandringen och slutar med en väckelsesång. Och vi kanske speglar varje århundrade i olika scener, ja, vi får se vad som föds ur det här. Redan nu står klart att vi får skära bort, korta ner och förenkla komplicerade skeenden, förenkla är jättebra. Det gäller att få flyt i den 700-åriga resan, säger Isa Schöier.

Christer Wiklund tycker att det finns mycket att berätta och skildra. Han hoppas att publiken kan känna igen sig i och koppla samman företeelser från förr med nutida, som en scen med skampålen från 1600-talet som kanska tas med i spelet:
- En kvinna som hjälpt en byggare pekas ut som häxa. Hon får sitta i stocken. I dag hängs många ut på annat sätt. I Örbyhus i närheten av Vendel, drevs för ett antal år sedan en flyktingfamilj från orten, de utpekades som "häxor". Scenen med häxan i skampålen knyter an till en bild i kyrkans kalkmålningar från 1450-talet, Barmhärtighetsgärningar, säger han.