Midsommarregnet faller lätt och stickigt över Lövsta, men bruket är lika intagande som alltid. I bortre hörnet av de ockrafärgade längorna längs bruksgatan bor Birgitta Östlund Weissglas. Huskatten sitter på trappen och trädgården doftar ljuvligt. Hon bjuder in på kaffe och nybakt sockerkaka. I de ombonade rummen omges vi av konst och litteratur, i en hög mellan oss på bordet ligger böcker av de inbjudna forskarna och författarna.
Du har satt Lövstabruks kulturförenings program i sommar och temat är "Kunskap för insikt och besinning". Berätta!
– Vi vill skapa en motvikt, vara en gensaga, till allt det besinningslösa i vår populistiska tid. Vi vill göra plats för de öppna, goda samtalen!
Hon kommer från folkbildningen, var rektor i 20 år på Biskops Arnö. Under den tiden, och på förfrågan från då Tierps kommuns Börje Wennberg, organiserade hon en omfattande kursverksamhet på Lövsta i ämnen som creative writing och museiverksamhet. .Hon blev förälskad i bruket och flyttade dit. Än i dag håller hon skrivarkurser här och resten av tiden arbetar hon som verksamhetsledare på kulturföreningen, som funnits i 15 år.
– Vi vill knyta an till Lövsta som en plats av teknik och naturvetenskap, som den varit sen 1600-talet. Du vet väl att första upplagan av Diderots och d´Alemberts "Encyclopédie ou dictionnaire raisonné" finns här? De Geer med sina kontakter med Vetenskapsakademien hade ett naturligt intresse för konst. Och musiken flödade!
Sen, understryker hon, finns också kopplingen till folkbildningen på bruket; där man redan på 1800-talet satte samman läsegrupper för arbetarna med inriktning på litteratur och historia.
– Men, sätter hon stopp. Det här ska väl inte handla om mig? Titta här i stället!
Hon tar fram programmet som invigs den 26 juni med den 22a Internationella Orgelakademien och sen 27e juni sommarens första samtal med ärkebiskop Antje Jackelèn.
– Jag har inte bett henne komma hit som Svenska kyrkans primas utan som vetenskapshistoriker och författare. Hon har massor att säga om motsättningen mellan tro och vetenskap, vilken hon upplever som falsk.
Hon skrattar och pekar på bilden hon valt som illustration i programmet; tre tärningar som anspelar på Einsteins berömda citat "Gud spelar inte tärning".
Du verkar nöjd med årets program?
– Jag är väldigt glad över det. Sen är det angeläget att forskarna från universiteten får komma ut och berätta om sin forskning, möta en publik. Något de inte alltid har tid till.