De bygger en framtid i Tierp
En bil som stannade vid rött ljus mitt i natten fick Khoshy Farag från Kurdistan att bosätta sig i Sverige. För 16 år sedan kom hon till Tierp. Nu skriver hon en bok om flykten som tog henne hit och det nya liv som väntade på henne.
Khoshy Farag och Ahmad Ali som är kurder från Irak har byggt upp ett nytt liv i Tierp.
Foto: Eva Nevelius
Här trivs de, känner sig som hemma, och är i högsta grad en del av samhället. Men första intrycket av Tierp 14 april 1992 minns Khoshy Farag med en rysning.
- Det var snöstorm och jag trodde att det var så det skulle vara hela tiden. Jag satt ensam i en lägenhet med mina två döttrar och tänkte att jag klarar aldrig mer än några månader. Jag hade ingen att prata med och var så ledsen.
Ahmad Ali var kvar i Gulfkrigets Irak och i mer än ett års tid visste Khoshy Farag inte om han levde eller inte. De hade kommit bort från varandra i bergen mellan Irak och Iran och Khoshy och barnen tvingades ensamma ta sig vidare med hjälp av smugglare. När pengarna inte räckte för att åka till England bestämde hon sig för att försöka ta sig till Norge. På vägen dit stannade hon till i Solna och en alldeles speciell händelse fick henne att bestämma sig för att det istället var Sverige som skulle bli hennes nya hem.
- Jag satt uppe klockan två på natten med min minsta dotter när jag fick se en bil som körde fram till ett rödljus. Trots att det inte fanns några andra bilar i närheten stannade föraren och väntade tills det blev grönt. Vad häftigt, det här är ett land man kan lita på och bo i. Det finns regler och lagar, här kan jag få trygghet för mig och mina barn, minns hon att hon tänkte.
Från sin handledare på flyktingförläggningen i Österbybruk fick hon ett tips om att bosätta sig i Tierp. Tanken var att det skulle vara lättare att komma i kontakt med svenskarna på en plats där det inte var fullt med andra invandrare.
- Jag är väldigt nyfiken som person och hade nog agerat på samma sätt var jag än hamnat. Jag ville verkligen lära mig om svenska traditioner och kultur.
Och trots att det var tufft i början visade det sig vara ett bra val. Khoshy Farag lärde känna en svensk familj som än idag tillhör hennes allra bästa vänner.
- Det var jag själv som tog steget. Det var inte det svenska samhället som knackade på min dörr, det var jag som knackade på deras.
Hon kände direkt en stor samhörighet med mamman i familjen.
- Vi blev kompisar. Hon hade samma värderingar inför livet som jag. Trots att jag var kurd och hon var svensk var vi så lika. Vi tror ofta att vi är så olika och vi pratar mer om olikheterna än om likheterna. Men egentligen är alla människor så lika varandra.
Men en tuff match återstod. Både Khoshy Farag och Ahmad Ali, som återförenades med sin familj i Sverige efter tre år, tvingades gå många år utan arbete. Och detta trots att de är högutbildade och fortsatt att studera i sitt nya hemland.
- Jag sökte 120 jobb runt hela Sverige utan att bli kallad till en enda intervju. Det var jättejobbigt. Man känner sig mobbad och undrar; vad gör jag här om ingen vill ha mig, berättar Ahmad Ali.
Men till sist vände det. Idag arbetar Ahmad Ali som matte- och no-lärare på Centralskolan och undervisar dessutom lärarstudenter vid högskolan i Gävle. Khoshy Farag är lärare på gymnasiesärskolan i Tierp men även hon lockas av ett arbete vid någon högskola.
- Jag flyttar nog aldrig. Men, pendla, det skulle jag gärna kunna tänka mig. Fast trots att jag har bra referenser och en fast tjänst är det inte lätt som invandrare att hitta ett jobb som motsvarar min utbildning.
På senare år har skrivandet blivit en form av terapi för henne. Upplevelserna från kriget, de förskräckliga förhållandena i flyktinglägren i Iran, och hur hennes yngsta dotter sånär dog ifrån henne är sådant hon nu skriver av sig. Förhoppningen är att det ska bli en bok som går att ge ut om några år men framför allt skriver hon för sina barn.
- Jag vill inte att de ska glömma. Jag vill att de ska känna till sin barndom.
Så jobbar vi med nyheter