"Jag tror det var mest på grund av mobbningen som gjorde att jag aldrig kände mig fin och sen blev allt värre och jag mådde sämre över mina betyg", säger 14-åriga Cornelia Ahlström, som nyss börjat nian.
Höstterminen har dragit igång igen. Det innebär inte bara rutiner, läxor och lektioner utan även ren och skär ångest – för många. För Cornelia Ahlström, 14 år, känns det så.
– Generellt när skolan börjar mår jag skit. Om jag gör något annorlunda eller sticker ut är jag alltid rädd att något ska hända. Men jag har blivit bättre att känna av och hantera det. Där har Dans för hälsa hjälpt jättemycket.
När UNT träffar Cornelia Ahlström och bästa kompisen Finley Rayner-Karlsson, 17 år, är det två skämtsamma och sociala ungdomar som möter upp. Men det är långt från alla dagar som det rullar på till synes så här lätt, uppger de.
"Vi träffades på 'cowboy-dansen'. Jag minns att vi skulle göra någon sjuk dans där vi skulle dansa jättekonstigt och då kunde ingen av oss hålla oss och vi skrattade så mycket att vi båda blev tillsagda att gå ut därifrån. Då hittade vi varandra", säger Finley Rayner-Karlsson och skrattar.
För Cornelia Ahlström började hon må allt sämre redan som liten då hon hade det "väldigt jobbigt hemma", som hon säger. Det hela eskalerade när flera i tredje klass började mobba henne.
– De tog saker jag inte gillade och hällde i min dricka. I trean jagade flera mig hem. De pratade bakom min rygg om mitt utseende. Det har fortsatt efter det.
Finley Rayner-Karlsson började må allt sämre efter att han kom ut som transperson häromåret. Han gick då på Centralskolan i Tierp och berättar att många började stöta ut honom, säga transfobiska glåpord och kommentera hans kropp och sexuella läggning.
– Det blev mycket transfobiska kommentarer och andra saker. Jag känner inte att jag fick så mycket stöd av skolan eller i övrigt heller.
"Jag, eller vi båda, tror jag, känner väl inte att det finns så många vuxna vi kan prata med och som förstår. Det blir mest att vi pratar med varandra om jobbiga saker", säger Finley Rayner-Karlsson.
Under långa perioder har båda mått väldigt dåligt och inte sett någon ljusning. Ingen av ungdomarna har heller känt sig accepterade varken i eller utanför skolan. När även skolbetygen blivit lidande av det psykiska måendet har saker blivit värre i perioder. Cornelia Ahlström har mått så dåligt att hon skadat sig själv.
– Min mentala hälsa har verkligen varit skit.
"Allt var skit. Jag såg ingen framtid. När man mår så dåligt vill man inte se en framtid heller, det är nog det värsta, man kan liksom aldrig se att det ska bli bra igen", säger Cornelia Ahlström, här med vännen Finley Rayner-Karlsson.
På frågan om de har någon vuxen de kan prata med svarar båda genom att titta på varandra – innan Finley Rayner-Karlsson säger att hans kurator "är ganska bra" och båda skrattar till.
– Vi har mest varandra. Jag, eller vi båda, tror jag, känner väl inte att det finns så många vuxna vi kan prata med som förstår. Det blir mest att vi pratar med varandra om jobbiga saker, säger han.
Mörk humor och att kunna skämta om allt, ja, det har både Finley Rayner-Karlsson och Cornelia Ahlström nära till. Här måste någon av vännerna ha sagt något ovanligt grovt eftersom båda brister ut i gapskratt. "Vi skämtar om allting, typ. Du borde se vår Discord-grupp", säger Finley.
Men det finns en plats där båda ungdomarna har känt att de fått stöd. Enligt Cornelia Ahlström och Finley Rayner-Karlsson har dansträningen via Tierps kommuns Dans för hälsa, för ungdomar som lider av psykisk ohälsa, hjälpt. Det var även där de bästa vännerna träffades.
– Dans för hälsa har funnits sedan 2019 i Tierp och över 200 unga har deltagit. Det är en aktivitet för 12–19-åringar som lider av psykisk ohälsa. Genom rörelseglädje, kroppskontroll och acceptans av den egna kroppen börjar många av deltagarna att må bättre, säger Sofie Larsson, strateg för Dans för hälsa.
Dansarna anmäls av Elevhälsan och aktiviteten pågår under två terminer med två pass i veckan.
– Vi har gjort flera utvärderingar och kan visa upp ett gott resultat. Många ungdomar har börjat må mycket bättre av dansen, men även av den gemenskap som finns här.
Cornelia Ahlström hoppas att hon får gå även i höst. För Finley Rayner-Karlsson, som numera går på gymnasiet i Uppsala, finns inte tiden.
– Jag gillade att dansa när jag var liten. När jag går dit får jag röra på mig, prata och det blir ett bättre slut på dagen. Det känns som att min mentala hälsa hänger på att jag får gå kvar, säger Cornelia Ahlström.