Den som ställde frågan var Rebecka Knutsson från Örbyhus, aktiv i Rädda Barnen och i Älbygruppen, som välkomnar flyktingar med olika aktiviteter.
Flyktingar på asylboenden kan behöva göra många lokala resor för att uträtta ärenden, men har inte alltid pengar till en biljett. På fullmäktigemötet den 23 februari frågade Rebecka Knutsson vad kommunen kan göra för att underlätta kommunikationerna, till exempel för de boende i Älby herrgård.
– Bussen stannar utanför, det går många turer med linje 514 och bussarna är ibland fullsatta. Men, de boende får bara två biljetter per familj och månad. Den är avsedd för att de ska hämta ut sitt bidrag från Migrationsverket. Det räcker inte. Hur ska flyktingarna kunna integreras om de knappt kan ta sig någon vart? Min åsikt är att kommunen har ansvaret för flyktingarnas integration, säger hon.
Stefan Wårdsäter (S) är ordförande i Tierps kommuns integrationsberedning, som kommer med sin slutrapport i höst:
– Kommunen har ansvaret för integration av flyktingar som har fått permanent uppehållstillstånd. Det gäller ännu inte de asylboende i Älby. Integrationsberedningen sätter upp mål för integrationen, men vi går inte in i detalj på hur kollektivtrafik ska utformas för att underlätta integration. Det är inte politikernas sak. Integration sker genom en samverkan mellan det offentliga och civilsamhället. Här finns många aktörer, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, privata företag, kyrkor och föreningar, säger han.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) för en dialog med Migrationsverket om hur man kan lösa de asylsökandes resor. I Kalmar har landstinget, Kalmar länstrafik och Migrationsverket ett samarbetsavtal som går ut på att Migrationsverket köper periodkort av länstrafiken och agerar återförsäljare på sitt kontor. Intäkterna går till länstrafiken, men Migrationsverket får provision på sin försäljning.
– Samarbetet har lett till ett ökat resande, säger Sara Rhudin, SKL:s expert på kollektivtrafik som handlägger frågor om transporter och infrastruktur.
Kalmarmodellen skulle fler av SKL:s medlemskommuner kunna använda. Men innan den blir en nationell modell vill Migrationsverket utvärdera det ettåriga samarbetet. SKL kommer att bistå i utredningen.
– Kollektivtrafiken i varje län planeras på lång sikt. Därför finns det begränsade möjligheter att på kort sikt svara mot ett behov som uppstår runt asylboenden, säger Sara Rhudin.
Ofta råder brist på kollektivtrafik just där asylboenden är belägna.
– Det är upphandlingen som styr vilken flexibiltet som finns. Vilka möjligheter finns det att förlänga en busslinje, lägga till en linje eller öka turtätheten? Det måste man titta på i varje enskilt fall och alla förändringar som görs måste kunna härledas till hur det är beslutat att trafiken ska vara. Dessutom är det så att kollektivtrafik enligt lag ska vara öppen för alla och inte riktad till en speciell grupp, säger Sara Rhudin.
Finns det då inte möjlighet för landstingen att upphandla ny trafik för just asylboenden där det behövs?
– Om det inte finns kollektivtrafik i anslutning till ett boendet blir det första steget att man ser om det går att lösa inom det befintliga avtalet, till exempel med en förlängd linje. Om inte måste ny trafik handlas upp i enlighet med upphandlingslagen och det kan innebära långa processer som tar flera år, säger Sara Rhudin.