– Nu är degen utkavlad till ett jättefint bröd så nu kan den gräddas i ugnen, säger Mona Hedlund från Söderfors Hembygdsförening.
Rut Camitz lägger upp sitt bröd på en brödspade och går fram till den vedeldade ugnen och stoppar in brödet.
– Nu ska det gräddas åtta minuter på vardera sidan, berättar Agneta Persson-Ramsten som sköter ugnen.
Femteklassaren Rut Camitz berättar att hon varit med på kulturarvstrappen vid flera tillfällen.
– Efter det här ska vi få lära oss mera om Söderfors bruk och historia, berättar hon för UNT.
Ruts lärare Sara Alexandersson finns med under dagen.
– Ett fantastiskt initiativ där barnen dels får lära sig mera om sitt eget arv och historia, men sedan är det kul att man kan integrera lite praktiskt arbete som brödbak i detta, säger Sara Alexandersson.
Tanken med kulturarvstrappan är att alla elever i Tierps kommun under sin skolgång i orter ska få lära sig mera om den lokala historien som bland annat innehåller brukshistoria, valloninvandring och båtgravarna i Vendel.
På gårdsplanen utanför herrgården står läraren Amanda Berg med en grupp femteklassare från Aspenskolan och berättar varför Söderfors en gång i tiden - närmare bestämt 1676 - blev en bruksort.
– På den tiden var Sverige en stormakt som vunnit flera krig och hade mycket land runt Östersjön. För att kunna försvara sig och skydda sina landområden hade man fartyg. Till fartygen behövdes bland annat ankare som man började tillverka här i Söderfors, berättar Amanda Berg.
Hon berättar att det var Clas Depken, senare Ankarström, som startade tillverkningen i Söderfors.
– Närheten till Dannemora gruvor där det fanns järnmalm samt Dalälvens vatten och skogen gjorde att Clas Depken valde att förlägga verksamheten hit.
Efter Clas Depken tog familjen Grill över och drev bruket vidare innan Stora Kopparberg köpte det på 1900-talet.
– Faktum är att bruket finns kvar, men i dag heter det Erasteel och ägs av ett franskt företag, säger Gunnar Thollander, även han engagerad i hembygdsföreningen på orten.
Förutom brödbak och en bruksvandring fick eleverna en insikt i hur tillverkningen av olika järnprodukter kunde gå till i den smedja från 1787 som finns kvar.
– Att vara smed var ett slitsamt jobb. Ibland värkte nog musklerna rejält på de som arbetade här. Bland annat så väger den här Herkuleshammaren drygt två hundra kilo, förklarar Gunnar Thollander.