Black Jack och hemlängtan

I Tierp kan man alltså börja juldagen i ottan i kyrkan och avsluta den på dansgolvet. Sedan några år tillbaka är rätt många lokaler öppna på denna kristenhetens jubeldag. Men bland annat i Norduppland var man tidigt ute. Redan i slutet på 1950-talet var del juldagsdans i Parkhallen i Söderfors. Där var det dans också på långfredagen. Arrangör var SSU och för att komma in fick man vara så god att först bli medlem.
– I Möbeln startade vi med juldagsdans 1994, säger Anders Holmgren, Möbeln-generalen som påpekar att den här tillställningen är årets viktigaste tillskott i kassan för Tierp Hockey. I garderoben, bakom biljettdisken och de båda bardiskarna finns hockeysupportrar som jobbar ideellt.  Bara de sex ordningsvakterna och så orkestern förstås tar betalt.
– Tar betalt det gör vi också, säger Gunilla Bohlin och Pia Brunosdotter i biljettdisken. 850 förköp skall kollas och så räknar vi med 150 till.

En biljett kostar 180 kronor. Längre tillbaka, säger de, åkte de själva till Söderfors på juldagskvällen. En viktig grej var att samtidigt få träffa gamla kompisar som hade flyttat från hembygden men som kommit tillbaka för att fira jul i den så att säga känslomässiga hembygden.
– Så är det nu också, säger Gunilla Bohlin. Juldagsdansen i Möbeln är både en danskväll och en hemvändarfest.
Det är alltså därför den ligger där den ligger, på självaste juldagens afton, efter klapparna och Kalle Anka och före resan tillbaka bort.
Om en halvtimme skall dansen börja. I ett rum bakom den större av bardiskarna sitter medlemmarna i Black Jack och äter chokladpraliner och småpratar
Bandets sångare, Tony Ljungström, medverkade i Colin Nutleys film Black Jack.
– Det övriga var skådespelare. Ingen av dem kunde sjunga. Det är 20 år sedan. Året därpå tog vi namnet Black Jack. I dansbandskretsar är det skyddat varumärke, säger han.

Vid borden intill den extraordinära dansbanan börjar det att bli trångt med folk. Här är de flesta över 30. Vid ett av dem sitter Susanne Waxin, 45 och Angelika Fransson, 29 och fikar. Susanne är sambo med Angelicas far som blivit förhindrad att komma med till Möbeln. Angelica gillar gamla amerikanerna och raggare. Hon är uppvuxen i Österbybruk, bodde i flera år i Köping innan hon flyttade till Öregrund och blev konditor i Alunda.
– Men jag gillar också att dansa, säger hon
– Jag hoppas det blir mycket bugg, säger Susanne Waxin och sneglar mot orkestern som nu börjat installera sig på scenen. Klockan är nästan 21 30. De mest otåliga paren står redan på dansgolvet och ser uppfordrande på Tony Ljungström. Nu skall det bli åka av!
I foajén är de flesta uppskattningsvis runt 20. Många av dem kan inte dansa bugg eller foxtrot. De är här för att umgås. Nu när dansen kommit i gång måste de skrika för att kommunicera med varandra. Eller så går man ut.