Birgitta Dahl talade i Tierp
Strax innan klockan elva blåser Skutskärs blåsorkester upp till Internationalen på Stora Salutorget i Tierp. Fanorna vajar vackert röda mot den mulna skyn.
Birgitta Dahl och maken Enn Kokk i sångartagen.
Foto: Marie Ström
Men var är alla arbetare? Alla missnöjda kommunbor? Eller bara de som vill tåga för att visa att de står upp för de socialdemokratiska slagorden: frihet, jämlikhet och solidaritet?
För visst finns det gott om saker att demonstrera för - och emot. Nyligen stod det till exempel klart att 41 personer mister sina arbeten då Huhtamaki Sweden AB ska lägga ned verksamheten vid fabriken i Karlholmsbruk. Carl-Bertil Wallin från Karlholm tittar sig omkring och konstaterar att ingen av dem syns till. Synd, säger han. Det hade behövts.
Tåget sätter av mot Gammelgården i Tierp där Birgitta Dahl - numera ordförande för Unicef i Sverige - ska ställa sig i talarstolen. Trots hennes närvaro är huvudorten sömnig. Ett pensionärspar tittar ut från sin inglasade balkong när tåget går förbi. Några damer med rullatorer står i ett hörn lite längre fram, och två killar i femårsåldern springer fram till grinden och tittar nyfiket ut när tåget marscherar förbi med höjda fanor.
Det är tydligt att arbetarrörelsens högtidsdag, som firats sedan 1890, har tappat i styrka. Det var roligare förr, säger en man i 60-årsåldern som står och väntar på tåget vid Gammelgården. Nu har folk annat för sig: sommarstuga, båt och trädgård. Solidariteten är lagd på hyllan, för vem har egentligen tid att tänka på sina medmänniskor när det egna ogräset växer i rabatterna?
Bland dem som fortfarande envist framhärdar i firandet är få under 40 år. Är solidariteten förlorad bland de unga eller tar den sig bara andra uttryck? Under en björk vid Gammelgården står dock två undantag i den blygsamma skaran av förstmajfirare: en 12-årig och en 13-årig tjej från Tierp.
Kanske är det de som ska bära fanorna i framtiden? Nä, troligen inte. Att de är på plats är en slump. De berättar att de såg det röda tåget när de var på väg hem och blev nyfikna. Är det för vårdagjämningen, undrar de. Den forna ministern och talmannen Birgitta Dahl har de aldrig hört talas om. Inte heller känner de till att hon uttalade sitt stöd för Pol Pots regim i Kambodja på 1970-talet. En skugga som ständigt följer henne. Ingen kan dock anklaga henne för att försöka skyla över det förödande misstaget. Tvärtom. Hon har gått ut i offentligheten och bett om ursäkt för sin naivitet, och hon fortsätter sona.
Så även i Tierp - om än indirekt, där hon i sitt tal berättar om en resa till Kambodja hon gjort för två år sedan i egenskap av Unicef-ordförande. Hon beskriver att spåren och såren av förtrycken fortfarande syns i landet. Birgitta Dahls tal målar över huvud taget upp en mörk bild av världen och dess utveckling sedan början av 1990-talet: fattigdom, sjukdom, miljöförstörelse, förtryck och övergrepp mot barn. Med pondus i den snart 71-åriga rösten uppmanar till rannsakan och solidaritet för våra medmänniskors, våra barn och våra barnbarns skull: Upp till kamp!
Så jobbar vi med nyheter