Det uppländska landskapet har en stor betydelse för förståelsen av samhällets uppkomst i den här delen av landet, så innan motorvägen byggdes genomfördes den hittills största arkeologiska utgrävningen i Sverige.
De bosättningar och spår av liv som arkeologerna upptäckte förtydligade bilden av samhällsutvecklingen under tre tusen år. Hagermans lovordade populärvetenskapliga bok En försvunnen värld om utgrävningarna blev förra året utsedd till ”Årets bok om svensk historia”, samtidigt som hon själv blev utnämnd hedersdoktor vid Uppsala universitet.
– Eftersom det var stora ytor som grävdes ut fick vi en fördjupad bild av forntiden i Fyrisåns dalgång. Nu vet vi att det fanns andra platser än Uppsala högar som var centrala under andra perioder, säger Maja Hagerman.
I slutet av stenåldern, omkring 2 000 år före Kristus, låg den större delen av dagens Uppland fortfarande under havsvatten.
Dagens berg och kullar stack ännu upp som kobbar i havet. Under bronsåldern (1700–500 f.Kr) beboddes detta kustlandskap av säljägare. Alltmedan landhöjningen pågick försköts strandlinjen utåt och landskapet gav alltmer utrymme för människor som brukade jorden. Befolkningen växte, lantgårdar och byar uppstod. Under järnåldern (500 f.Kr–1000 e.Kr) fanns på de bördiga slätterna ett jordbrukarsamhälle med en utvecklad arbetsfördelning. Efter folkvandringstiden och under vikingatiden ökade också förbindelserna med omvärlden och Uppland och Mälardalen blev ett centrum för Sveariket.
De arkeologiska utgrävningarna vid E 4-bygget åskådliggjorde denna utveckling. Det är om detta Maja Hagerman ska berätta mer.