Båtentusiasterna redo för en ny säsong
Tufft byggarbete i gästhamnen gav resultat Ängskär. Medlemmarna i Argos båtklubb ägnade lördagen åt sjösättning på Hållnäshalvön.
Bengt Anderssons båt är "nästan i hamn".
Foto: Ann Svalander
- Den här båten funkar ju inte ens.
- Nej, den började tyvärr jäklas förra sommaren, medger pappa Robert.
Han ser bekymrad ut.
- Vi har haft den i sex år nu och den har inte krånglat förut. Jag vet inte vad det är för fel och jag vet inte när jag ska hinna laga det.
Robin, "tvingad av pappa" att vara med och sjösätta i Ängskär på lördagen, pausar spelet och gör lite nytta: han tar tid på intervallerna när länspumpen går på och av - ju längre tid emellan desto mer har skrovet tätat.
- Vi har rätt många träbåtar i klubben, så därför brukar vi försöka boka första helgen i maj. Det är inte bra om de får ligga och gistna, ju mindre skillnad mellan land och sjö desto bättre för båten, säger Björn Geijer, ordförande i Argos båtklubb som har sina platser i Ängskärs hamn på Hållnäshalvön.
Argos är en ganska liten klubb, och det är långt ifrån alla de 90 medlemmarna som faktiskt har sin båt här, en del är passiva medlemmar, en del tar upp och sjösätter i Ängskär och går sedan och lägger sig någon annanstans längs den norduppländska kusten.
På lördagen lyfte kranförare Erik Mattsson i 16 båtar. Plus ett knippe bångstyriga bojstenar på uppemot ett par ton vardera. Och så mastades det på.
- Vi får ta chansen när vi har Erik inhyrd, för vi är för små för att hålla oss med egen mastkran, konstaterar Björn Geijer, just som någon ropar:
- Titta, en havsörn!
Vi tittar tills den seglat in över Bondskäret och blir borta.
Bengt Andersson från Vänge ligger med sin Ohlson 28 i Ängskär. Det är familjens första båt.
- Vår sommarstuga, vi brukar mest hålla oss här i kring och göra nån tur bortåt Öregrund och Gräsö.
Barnen är fem och åtta år och vill gärna åka med på sjön. Men den här lördagen får de vara hos farmor och farfar medan mamma Anja gör sjösättningsdebut. Hon fejar och skrubbar in i det sista innan båten - som ännu efter tre år i Anderssons ägo inte har något namn, det ska bli ett i år, ett riktigt fint - går i sjön efter lunch och det börjar mulna på.
- Det är riktigt avkopplande, man rensar huvudet och laddar batterierna. Och sedan, när vi kommer i väg ut med barnen i sommar...
Det sista hörde inte Robins pappa Robert, och det var nog lika gott. För han inser nu att han skaffat båten alldeles för sent.
- Man måste börja när barnen är jättesmå. Mina andra tre är äldre än Robin och dem får jag inte alls med mig ut. De har haft andra intressen, sådana som inte fanns när en annan var ung.
Säger han, vars farsa var fiskare i Fågelsundet. Nu hoppas han på barnbarnen.
Så jobbar vi med nyheter